Living legend, you can look, but don’t touch


Jag förstår inte att så fina människor som Patsy hamnar hos de hemskaste häxorna som kan finnas på planeten tellus (ungefär). Alltid har hon historier om en massa freaks som omringar henne (både snälla och elaka). Det börjar få mig att undra. Kanske är det för att hon har den utstrålningen, att hon är tillgänglig och trevlig mot alla främlingar och drar sig inte för en konversation med vem som helst. Eller är det bara för att hon uppmärksammar alla människor i sin omgivning, memorerar deras handlingar och minns dem?

Jag tillexempel brukar se ut som ett surt russin när jag åker tunnelbana själv (försöker jobba på det). Ingen vågar prata med mig typ. Jag ser så ut för att 1. Jag brukar störa mig på folk och 2. Fundera på viktiga saker. I alla fall, jag är den sämsta människan på att memorera min omgivning. Det är inte sällan folk försöker ge mig komplimanger och jag inte ens hör det/uppfattar. Därför kanske jag möter en massa freaks fast jag inte märker det? Dessutom är jag sämst på att minnas saker. Och sämst på att berätta historier, så det kanske där den stora skillnaden är.

Men tillbaks till de monster Patsy bor tillsammans med. Eller ett monster, idag var jag hemma hos Patsy för första gången på en månad. Vi shoppade lite först och sen hyrde vi film och skulle ha det lite mysigt. Så klampar monster och mamma monster innanför dörren. Jag känner inte av stämningen, jag är typ "I don't give a shiet". Patsy däremot blir asnere, känner att stämningen blir konstig och så. Rör inte min kompis för i helvete känner jag, men jag har inget med situationen att göra så jag håller mig lay back.

I vilket fall så frågar Patsy mig "Varför händer detta mig? Vart är Karma? Betyder detta att jag har varit för snäll mot *****?"

Jag börjar dock förstå grejen. Detta är inte Karma, Karma har redan straffat dessa människor, ända ner till botten av bitterhet. Eftersom deras liv suger så jääääävla jävla hårt.

Detta är the secret, eller law of attraction mina vänner. Det enkla är att det blir vad man gör det till, stämningen blir vad man tycker att den ska vara. Det är inte Karma som försöker straffa Patsy. Det är Patsy som tänker att när jag har gäster här så kommer monstret inte bli glad när hon kommer hem. Därför koncentrerar sig Patsy på alla negativa saker som utstrålas av dessa människor när de kommer innanför dörren. (Jag tyckte bara att de var ohövliga, men vissa stunder var monstret ganska trevlig). Vad ska jag säga mer, detta är så grymt svårt att förstå.

Ofast när vi har en förutfattad mening, en förutfattad tanke eller förutfattad känsla (oj när jag kommer hem så kommer stämningen vara konstig ex.) så blir det så, för du koncentrerar dig på det. Och du är så uppslukad i att få din känsla bekräftad att du inte se de här andra sakerna som pekar på motsatsen.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0