Varför är man aldrig nöjd?


Jag vill bara skriva något, min blogglust börjar krypa fram och det gör mig glad. Tänk i sommar med nyfräschad dator, nya fläktar, batteri och nått trådlöst internet och en glass i solen framför bloggen. Eller om man vill vara ekonomisk så kan man ju hänga på Shake n Stuff hela sommaren,.. Ni vet det där caféet inne i SNS. Åh ja. Fast då blir det ingen sol.. Se, varför blir man aldrig nöjd? Haha.

Egentligen höll jag på att posta ett ytterligare, långt, gnälligt inlägg om hur jäkla kasst mitt liv är. Men det kändes för personligt så det skrev jag i min dagbok istället. Jag har en dagbok på ett svensktcommunity, som jag bara fläktar ut mig på.. Kan vara intressant för utomstående, men nog mest bara demprimerande. Det är konstigt hur man inte har ett behov att skriva när man är glad. Jag skriver mycket mer när jag mår dåligt och det är ju ett faktum att de flesta äkta låtarna av artister skrivs just när de är lite nedstämda, samma sak med alla kreatörer.

Trots små framgångar i vardagen, bättre ekonomi, några lösta gåtor, frågor som besvaras, kunskap som sjunker in... Webshopar som tar form.. Ändå kan jag inte stanna upp, se på det jag åstadkommit och tycka att jag är fett bra. Eller typ, tycka att jag kan få unna mig lycka. Hur gör man sig själv lycklig? Jag gör det jag helst vill göra, men ändå nöjer jag mig inte. Det är svårt att förklara, men jag tror att jag har lite hormonrubbningar pga. stress. Så jag försöker trappa ner, effektivisera tiden och hitta luckor där jag lyxar till det.. Tar långa bad, går en promenad, fikar, solar.. Ja ni vet. Men ibland tycker jag att det är skönt att bara spela ett spel/kolla på 30 avsnitt av en serie i rad, komma in i en annan värld och slippa tänka på mitt liv ett tag. Dock har det blivit ett litet beroende, jag gör det inte i måttliga former, utan den hel dag kan passera och under hela dagen är jag nöjd och mår fina fisken. Men på kvällen upptäcker jag att hela dagen är borta och jag har ännu mer att ta igen. Och jag gör detta mot mig själv, om och om och om och om igen.

Kanske bäst att lämna in datorn på service i ett par veckor så jag går på avvärjning.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0