Det här är en sån nyhetshändelse som jag aldrig kommer glömma bort när jag hörde det först. Som typ 9/11 jag glömmer aldrig när jag såg de där svarta molnen över Manhattan första gången. De är fastbrända på hornhinnan. Likadant är orden "Michael Jackson är död!" i mina öron. Jag satt som vanligt med laptopen framför TV'n, ganska ointresserat hade jag på nyheterna i bakgrunden, mest som nått socialt. Tills nyhetsankaret säger "Och sist i sändningen ska vi meddela att..." Just den frasen brukar båda nått gott eller väldigt ont så mina öron spetsas och sedan kommer de 4 avgröande orden och jag släpper allt jag håller på med.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli så här shockad. Han såg ju ut som ett levande lik och det kommer inte som en jätteöveraskning. Men Michael Jackson är ändå typ som en sagofigur, immortal, som aldrig kommer dö. Döden är så skrämmande verklig ibland och jag inser att det är många människor som jag ser upp till som kommer dö innan mig och den tanken är så grymt jobbig. Men varför är jag så här ledsen att MJ är död? Jag typ skakar i hela kroppen, men käke kan inte vara still, jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar. Snälla säg att det är ett skämt?