Det är livsfarligt att vara vaken vid 2 på natten. I alla fall om man kallar sig Fian, jag förstör hela min mentala bild när jag sitter uppe så här. Man får så många konstiga tankar och man börjar komma unifum med saker som är för stora att hantera. Saker som det inte tjänar någonting till att sitta och grubbla över just nu. Saker som får mig att känna mig så liten, övergiven och så fruktansvärt ledsen att det värker i hela bröstet.

Det är helt värdelöst waste of time/sleep det här jag håller på med ett par nätter i veckan och det får mig verkligen inte att må bättre. Tvärtom. Varför gör jag det då? Om och om och om igen. Ja det är det som är min stora gåta. Jag fokuserar på negativt och hela min omvärld reagerar negativt på det, det är en ond spiral som bara störtar neråt. Hur bryter man mönstret? Jag gör ju ingen i min omgivning glad heller liksom. Men det är så jäkla svårt, jag vill bara bli liten igen. Bekymmerfri, "mamma-vet-allt" typ. Jag orkar verkligen inte med vuxenlivet, och alla säger att det bara blir värre med åren. Om jag inte pallar med nu, hur ska jag palla med sen? i typ 60 år till?

Vad egentligen är det som får oss att traggla vidare? Den goda maten vi njuter av varje dag? Vårt varierande och roliga jobb? Vår familj och vänner? Resor? Sex?

Inget av detta väger så tungt i mitt liv. Antingen har jag det inte eller så tycker jag inte om det (Vad det gäller vänner och familj så kan jag ju inte leva mitt liv för någon annans skull). Så jag undrar verkligen vafan jag har här att göra egentligen. I denna smutsiga, falska och elaka värld.