Usch, hela dagen har vart full av typ megaångest. Jag vet att jag blir lite väl privat nu och blottar en del människor men det måste göras. Jag måste få ut den stora klumpen i halsen och den stora stenen i bröstet. Jag var ju på Popaganda igår och sedan var jag och drack på lite olika ställen. Bland annat Strand där Steve Aoki skulle komma och ha en hemlig spelning. Jag ringde och frågade vart han var och han lät helt borta, jag trodde han bara var trött och allmänt sjukt typ, så jag tänkte inte mer på det. Vi drog vidare till Spybar och sedan får jag ett sms om att jag borde komma och snacka med Steve, jag tar en taxi för jag antar att något allvarligt har hänt.

Jag kommer dit och han är väldigt reserverad, han berättar att hans allra bästa vän har dött och det var precis det jag hade på känn. Alla dör och jag orkar inte med döden mer. Vi satt uppe länge och pratade om hans vän och min vän som dog den 15 Augusti och det var bara allmänt fett tryckt stämning. Jag kände mig så liten, otillräcklig och jag visste att vad jag än säger så kommer det inte bli bättre. Man tar inte in vad folk säger i det stadiet så nära beskedet, jag hoppas bara att det var värt det. Jag träffar ju inte Steve så ofta så det här var inte alls det roligaste jag vart med om men jag hoppas att få prata med mig som precis går igenom samma sak gjorde att det vart lättare. För min del så mådde jag skit idag även fast jag inte känner hans vän, men bara tanken av luften i rummet som var så tjock att man kan skära i den, ångesten. Usch, det kommer jag sent glömma.