För prick en månad sedan så reste jag med pendeltåget, vilket händer en gång om året kanske. Denna gång skulle jag på fest hos Amelie, och jag hade mitt kulsprutehalsband. Från ingenstans kom det en man och jiddrade med mig om mitt halsband, han malde på i 15-20 minuter och vissa stunder var det verkligen otäckt. Jag satt som en förstelnad docka för att inte provocera för mycket.

Han var mest sur för att jag hade ett vapen på mig, och att jag inte visste vad det betydde. Egentligen har jag inte reflekterat över det så mycket, mer än att jag älskar mitt halsband för att jag tycker det är snyggt. Jag har aldrig tidigare heller fått så många komplimanger som jag alltid får när jag har det på mig, så jag har aldrig tänkt att det kan sända negativa signaler, även fast det är ett vapen, så har jag aldrig tänkt så.

Det är naturligt för mig att tycka vapen är snyggt och uppskatta dem för sin estetik. Sedan, bara för att man väljer att använda plastsmycken i form av en pistol, att tattuera in det på kroppen, eller att måla en fondvägg med en stor jävla handgranat. Bara för att man väljer att göra sånt, är man Pro vapen då? Pro våld och Pro död?

Det tyckte den här mannen och det var det som var så svårt att förklara, och samtidigt försvara sig. Och göra det mot någon man inte känner kändes himla olustigt. Jag har ju gått estetisk bild o form som linje på gymnasiet och för mig är tillexempel dessa smycken av Melody Ehsani konst. Det är en självklarhet för mig att man kan uppskatta vad som helst i världen som vackert, jag tycker tillexempel bilder från koncentrationslägren under andra världskriget kan vara vackra, men inte gillar jag själva grejen. Det är svårt att förklara även här på bloggen. Men skulle ni ta illa upp av tex. Dessa smycken? Varför, varför inte?