20 Augusti


Livet går vidare och jag måste verkligen jobba. Jag jobbar, jobbar, jobbar. Vill inte tänka, känns som vanligt, som att du är här. Allt är som vanligt. Jag vet inte om jag fattat det än men det känns som det. Det känns bara som om jag trycker bort det, jag orkar liksom inte. Det känns ganska bra nu, för jag vet att du inte ville att vi skulle vara ledsna, Jag kände dig här igår. Du var och hälsade på mig, höll om mig. Jag har aldrig somnat så lugn och trygg som jag somnade igår.

Idag när jag var på väg hem så la jag mig på trotoaren. Länge låg jag där och kollade på stjärnorna. Jag kollade så länge så de där små stjärnorna bakom de synliga trädde fram. Det var miljoner. Där, där ute finns du. Där ute möts vi en dag.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0