Shit alltså, det tar på en. Jag är förvisso en galet blödig person men det var längesen jag kände sån här tomhet i kroppen för en person jag aldrig träffat. Michael Jackson berörde hela världen, det är därför vi fortfarande sörjer.

Ah så svårt att förklara hur jag känner, life goes on, nästan direkt liksom, vi har massor att göra med webshopen så det är liksom bara att lägga ner typ. Men när jag såg den här videon kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Jag vet ju inte alls hur jag kommer reagera när några av mina stora idoler dör. För MJ har bara funnits där för mig som en självklarhet, jag har inte dyrkat honom, jag har heller aldrig dömt honom för vad han nu skulle ha gjort. Folk ska sluta lägga näsan i blöt och tro saker som de inte har den blekaste aning om, seriöst.

I alla fall, jag börjar få panik. För nu fattar jag att vem som helst kan dö när som helst. Det finns så många jag vill se live, Courtney Love tillexempel. Vad händer när hon dör, då kommer jag vara ett vrak i flera dagar, orkar inte ens tänka på det. När Dave Leppard dog, så grät jag till söms i en hel månad. Jag kan gråta ibland fortfarande. Det är typ så jag kommer vara i jämförelse och det finns många personer jag känner så för. Det är jättejobbigt.

Det här är en sån nyhetshändelse som jag aldrig kommer glömma bort när jag hörde det först. Som typ 9/11 jag glömmer aldrig när jag såg de där svarta molnen över Manhattan första gången. De är fastbrända på hornhinnan. Likadant är orden "Michael Jackson är död!" i mina öron. Jag satt som vanligt med laptopen framför TV'n, ganska ointresserat hade jag på nyheterna i bakgrunden, mest som nått socialt. Tills nyhetsankaret säger "Och sist i sändningen ska vi meddela att..." Just den frasen brukar båda nått gott eller väldigt ont så mina öron spetsas och sedan kommer de 4 avgröande orden och jag släpper allt jag håller på med.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att jag skulle bli så här shockad. Han såg ju ut som ett levande lik och det kommer inte som en jätteöveraskning. Men Michael Jackson är ändå typ som en sagofigur, immortal, som aldrig kommer dö. Döden är så skrämmande verklig ibland och jag inser att det är många människor som jag ser upp till som kommer dö innan mig och den tanken är så grymt jobbig. Men varför är jag så här ledsen att MJ är död? Jag typ skakar i hela kroppen, men käke kan inte vara still, jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar. Snälla säg att det är ett skämt?

...13:30 och jag ligger fortfarande i sängen. Fyyyy... Haha men jag har faktiskt ätit en skitstor frukost och typ haft matkoma i 2 timmar. Har börjat äta frukost också vilket har märkts, dock går jag mätt hela dagen och rasar i vikt som en galning. Well well, flera tvättar och en diskmaskin har hunnits med också men gosh vad tiden springer iväg.

Jag vaknade 8:00 imorse som trott, vaknade kl 6 också och det var så ljust att jag trodde att klockan var typ 13. Men när jag märkte att den bara var 6 så somnade jag nöjt om. Just nu vill jag bara somna igen men jag vet att det inte kommer göra mig piggare så det är bara att hoppa upp ur sängen igen och sysselsätta mig. Kanske åker in till stan och kollar på presenter till mami och papi?

Jag vill sooooooooooooooovaaaaaaaaaaaaaaaaa

Åh jag har verkligen tvingat mig själv att inte ta en eftermidags nap idag, jag har vart så sysselsatt så det har liksom inte ens behövts. Även fast jag vaknade av mig själv i morse kl 9. Jag hörde mina syrror igår kväll säga "jag kommer inte ha en väckarklocka på imorgon" och jag kände att jag inte heller behövde det. Så vaknade jag av mig själv ganska tidigt i alla fall. Jag sysselsatte mig nog hela dagen undermedvetet efter mitt och Natalis goda samtal här om dagen när vi kom fram till det uppenbara: Lediga dagar ska inte slösas bort framför TV'n det blir man inte lyckligare av, man behöver egentligen inte göra nå vettigt bara man gör något. Som Natali som bara cyklar runt i stan och tittar på människor. Get up and get out eller nått...

Det känns så skönt. Imorgon kommer jag inte heller ha någon väckarklocka men jag kommer nog vakna ännu tidigare för jag somnar snart. Och att vara sömnig innan 12 är mycket ovanligt för mig. En regelbunden sömn är nog nyckeln till lycka och det ska jag sträva efter. Dock kommer jag sakna mina nätter framför datorn.. Men en och annan kan man ju ha utan att rubba det.

Well, jag är så jäkla pepp på att städa ut allt gammalt imorgon men jag får inte se allt som behövs göras för det blir som att hälla en hink iskallt vatten på mig. Mitt rum ser ut som en krigzon och har gjort det ett bra tag. Jag har verkligen inte mått bra. Jag har sovit utan lakan i flera månader för att jag inte orkat bädda. Nu ligger jag här i en nybäddad säng med mina favoritlakan och mår bättre än jag gjort på länge. Jag är berädd att älska alla människor nu och jag fattar inte vart allt kom ifrån. Hur kan det vända så här fasligt snabbt och vad har jag gjort för att känna så här?

Hur som haver så hoppas jag inte att det är tillfälligt utan att jag kan rida på den här vågen av emotionell lycka. Som The Secret... Law of attraction... Positive thoughts will create positive things...

Tänkte förresten unna mig en resa till Berlin i September och jag är så glad att jag äntligen får nått att se fram emot och strukturera upp min höst lite... Som för övrigt ser ut som ett luddigt moln av ingenting. Det är Spinnerette som ska ha en konsert där och det kan jag verkligen inte missa. Har längtat så efter att se dem. Dessutom vill jag ju hälsa på Martina som jag inte träffat på år och dar!

Jaja Gonatt darlings!

PS. Jag har mer än halva glassen kvar till imorgon. Even better!
PS2. Åhh jag har laddat ner två nya filmer varav en jag kan somna till nu, ja jag gör ibland illegala saker fuck (men uppmuntrar inte på min blogg att andra ska göra det) iPRED och jada jada... Try to catch me.

Då blev det en promenad i alla fall, jag stack hemifrån kl 20:40 för att chansa om ICA stängde 21... Och det gjorde dem, så jag köpte cola till mina chips hemma och en Half Baked Ben and Jerry's. Plus att jag mötte en bekant för att chitchatta lite så alla mina staplar står på grönt (haha har spelat för mycket The Sims). Men ärligt, det har vart en skitbra dag, mer såna här! Jag kunde inte sluta le på vägen hem, detta kan vara dagen då allting vänder känns det som. Jag får hoppas på det!

Det har liksom vart lagom, jag har blandat nytta med nöje. Har rensat diskbänken och tvättat en massa handdukar plus spelat en massa spel! Nu ska jag spela ännu mer och senare äta min glass åhåååå och kolla på Ensam ung kvinna söker på SVT2 en film från 1992 som verkar asmysig, och ingen reklam. Kan det bli bättre?...

Hoppas er midsommardag har vart lika bra!!

Är man ensam hemma på midsommardagen så lyxar man till det med att laga lite ordentlig mat. Egen sill och ägghalvor. Tror inte jag behöver ta några Omega-3 tabletter idag haha. Fan alltså, nu ska jag snart spela The Sims i 15 timmar i stäck eller något, för det har jag verkligen förtjänat. Dock skiner solen som fan ute och jag är lite sne på mig själv att jag inte vart ute nått. Men på altanen är det kallt och jag har ingen speciell lust att göra så mycket, på ett positivt och tillredställande sätt. Jag är liksom inte rastlös, även fast jag önskar att jag var det lite. Ringde någon och gick en promenad eller nått. Men det kan kanske också hinnas med. :P

Usch jag är så jävla besviken idag, både på mig själv och några andra... Om man vet att det var en dålig idé att göra en grej förra året, varför i helvete är man berädd på att göra samma sak i år igen och göra ytterligare personer ledsna och besvikna. Och tro inte, bara för att jag inte vill komma.. Att jag är nöjd. Nej jag vill inte komma för jag vet att det kommer suga, jag kan inte skratta, ha roligt och låtsas som ingenting med personer som uppenbarligen inte vill umgås med mig.

Det är därför jag alltid är hemma med familjen på midsommar, men nu är de på landet.. Så.. Det är liksom inte samma sak, de kan aldrig göra mig besvikna på det sättet. Usch fyfan vad arg jag är.

Wow, så har man fått nå jävla tandproblem som kostar tusentalskronor.. Visdomständerna.. Kommer upp på helt fel ställen, mitt i käksenan. Inte kul för fem öre. Allt händer just nu, precis allt. Jäkla dum start på sommaren. Men vet ni? Nästa vecka har mitt jobb tydligen satt mig på semester eftersom jag inte begärt någon förän i Augusti (workaholic). Det är tyå såhär skitbra för mig att verkligen vara ledig i 7 dagar för då kan jag ta tag i att göra allt jag sagt att jag ska göra de senaste två åren så att hela den där to-do listan försvinner och jag kan slappa hela sommaren.

Hur många gånger har jag inte sagt så? Men nu känns det helt annorlunda och jag tror jag kan få en hel del gjort. Jag hoppas så. Jag tillåter mig att misslyckas denna gång också och med den inställningen så blir det nog motsatt effekt. Jag har en tendens att typ, om nån tvingar mig till nått så vägrar jag och det är om det är jag själv som tvingar mig själv också. Så himla complicated men ahh. Innan Juni ska jag må bättre och börja blogga igen är det tänkt.

Förresten, det är ingen som ska till Roskilde i Juli? Kanske har en eller två biljetter kvar? Kanske har en eller två platser i bilen? Kanske bara vill ses i Danmark?

Träffade ju för övrigt världens skönaste tjej i onsdags på Riot Act på Anchor. Bjussa på drink och allt och hela den kvällen var så jävla bra. Måste bara säga att Ellen, du är fan så mycket snyggare än mig!

Och för er som undrar om jag köpte den rosa Bustiern under... Så är svaret Nej. ;)

Jag röstade redan i torsdags och nu såhär i efterhand var det ett klokt beslut.. Har inte alls tid eller lust idag så.. Men har du inte röstat än så är det dags att dra sig till vallokalen!

Lita på ditt omdömme och låt ungdoms-valdeltagar statistiken skjuta i höjden. Det är inte gamla gubbar som ska bestämma vad som ska hända i EU om 20 år!!

De senaste dagarna har vart helt underbara i Stockholm. Men det känns som om jag bara legat i min säng i tre dygn. Med persiennerna nerdragna.. Sovit typ 18 timmar per natt. Verkligen, dött. Utmattad, finito. Jag försöker hela tiden klättra up ur denna gropen av kvicksand. Men tydligen inte tillräckligt mycket. Vad hade jag för ork förut? Jag tittar bakåt och ser en massa problem jag löst med bara en vink. Varför är mitt liv så massivt nu för?

Jag vet inte vart jag har mig själv överhuvudtaget. Jag började tänka i banorna om jag hade Autism eller något då alla jag älskar lämnar mig. Vad fan jag har för problem när det gäller människor. Jag slängde ut en kommentar om det vid köksbordet och mamma typ bekräftade att hon haft det på känn förr? Like wtf?? Nu helt plötsligt har jag en psykisk sjukdom från tomma himelen... Varför testar man inte sitt barn om man har en aning? Jag skulle nog må sååå mycket bättre om jag hade vetat tidigare. Eller? Shit vad gör man nu när man är 21? Ska jag testa mig? Vad kan man göra åt det? Är det enbart negativt?

Mitt liv är typ förstört känns det dom. Jag tänker på allt jag gör och funderar på om det verkligen är jag som tänker så eller om det är min sjukdom som gör att jag tänker så. Så himla läskigt att vara borttappad i sin egen kropp, att inte kunna lita på sina egna tankar. Jag vetefan vad jag ska göra nu. Vem är jag?