Usch jag totalt avskyr kedjebrev, jag fick just ett Award från kära NETT. Denna kedjebrev var lite rolig då man kan få tipsa om andra bloggar, som jag sällan gör (jag har ju Mixtaped Crew som jag tipsar om liksom). Däremot förstår jag inte varför man ska skriva sju intressanta saker om sig själv? Haha, men det kan jag ju också bjuda på, det blir 9 saker.

Så här går det till:

1. Lägg in awarden på din blogg.
2. Länka personen du fått den av.
3. Berätta sju intressanta saker om dig själv.
4. Välj sju andra bloggar att ge den till.
5. Länka till deras bloggar.
6. Skicka dem en kommentar om att de fått en award


1. Jag började blogga för att jag skulle flytta hemifrån och jag ville dokumentera det, och för att familjen skulle se vad jag sysslar med. Det vart snabbt en blogg om mode istället, rent naturligt. Jag har vart modeintresserad så länge jag kan minnas, men inte trodde jag att allt fanns att finnas på internet så lätt. Det tog några veckor sedan hade jag 500-700 besökare om dagen, vilket var relativt mycket på den tiden. Dock fick jag mer jobb och kunde inte blogga lika intensivt och besökarna droppade varteftersom. Dessutom har det tillkommit så sjukt många bloggar sedan dess så konkurrensen är hård.

2. Jag brukar säga att jag har en kronisk ätstörning, eller medfödd ätstorning. Detta säger jag inte för att verka märkvärdig på något sätt. Utan jag har en sjukdom som jag aldrig riktigt fått diagnos på. Ända sedan jag var liten och åt barnmat så har jag varit sjukt kräsen vad det gäller mat. Jag åt inte om jag inte tycker att det är gott. När jag fick börja mata mig själv så petade jag ofta bort grejer på tallriken, medan normala barn stoppar i sig allt möjligt gladeligen i munnen. Jag fick gå till en läkare en gång i månaden för att de skulle titta på när jag åt vissa grejer, och analyserade hjärnaktiviteten (haha!). Jag fick ofta kväljningar när de skulle mata mig med något äckligt, min värsta mardröm var kokta morötter. Alla, precis alla middagar slutade med att jag vägrade äta upp. Nu när jag är äldre kan jag hantera det här mycket bättre, då man är medveten om det. Så jag ser det inte som ett problem. Dock hoppar jag fortfarande hellre över måltider än äter något som är äckligt. Därför är jag så glad att jag funnit måltidsersätttningar så att jag får i mig något i magen. Min värsta mardröm nu är mögel.

Sen har jag en rolig matvana som fortfarande existerar, eller egentligen två. Om vi säger att det ligger korv, potatismos och ketchup på en tallrik, så äter jag allting, ett i taget. Alltså jag tar en korvbit och stoppar den i munnen, jag tar lite ketchup (ensamt på gaffeln) och sen nått annat. Ja ni hajar. När jag var liten så var Risotto min största hatmåltid då man inte kunde få bestämma vad som skulle hamna på gaffeln. Jag petade och petade och petade. Dock har jag aldrig vart en sån som inte gillade löken eller gurkan på hamburgare på McDonalds konstigt nog. Jag avskydde länge måltider som Falafel för att det var i en enda röra, men som sagt nu kan jag hantera mina konstigheter bättre och gillar måltider med blandade saker på gaffeln. Även fast jag ibland av reflex tar en sak i taget.

Min andra grej är att jag får sjuka cravings. Min kropp vill i 4 veckors tid ha bara en sak i magen. I vissa perioder äter jag bara en sak. En längre period var det Matjesill med Creme fraiche och rödlök. Jag äter det tills jag spyr om jag äter det igen liksom. Andra cravings jag har haft är, och det är inte sällan det handlar om snabbmatsrestauranter: El Nacho på McDonalds, Sweet Onion sås på Subway, Nacho de Luxe på Tacobar, Salmiak balkar, Gorby's pirog... Osv.

3. En sak som de flesta av er vet, är att jag har ett företag. Det bildade jag när jag var 19 år och det är ganska ovanligt. Huvuduppgiften var att vi skulle släppa en tidning, men snabbt insåg vi att den branchen är för hård för oss just nu. Så vi startade en webshop, som så småningom kommer att hjälpa oss finansiera tidningskriget.

4. Jag har aldrig haft en pojkvän, inte ens på låtsas. Ingen tror mig när jag säger det, men det är sant. Dessutom förlorade jag oskulden ganska sent, vilket jag tycker var asbra. Efter det så kärade jag ner mig i den killen i 3 år. Många av våra gemensamma kompisar tycker dock att det vi hade under den här tiden skulle man kunna kalla en slags relation. Men jag har aldrig haft någon som ger kärlek tillbaka om man säger så. Jag har drömt om det i snart 7 år och det bryter mig sönder och samman inombord såklart. Det måste ju vara nått seriöst problem med mig? Jag har ett dussintals mycket bra vänner som bara lämnat mig under åren och man blir ju mer och mer fundersam över vad fan det är för fel på mig. Mina allra bästa vänner fattar inte heller vad det är frågan om, och de säger inte det för att vara schysst. Jag tror jag är en magnet för idioter helt enkelt, jag dras till dem, eller de dras till mig.

5. Det är ingen hemliget att jag har försökt ta livet av mig. Men det har aldrig varit vidare super seriöst, som om jag skulle börja skära mig eller ta några tabletter. Varför jag vill detta ibland är för att den här världen är så vidrig och jag vill egentligen inte vara med om det. Som att folk totalutnyttjar vår planet och allt politikerna bryr sig om är pengar. Eller egentligen alla, pengar, pengar, pengar. Mänskligheten är en ond, girig varelse som borde utrotas. Nu har jag istället slutat bry mig, jag har blivit likgiltig mot allt sånt och kommer dö lika formad som alla andra dönickar på denna planet. Helt oengagerad. De rika vann igen.

6. Jag har en mycket speciell födelsedag, om ni frågar någon annan än mig. Jag är nämligen född på Skottdagen, den 29 Februari 1988. Helt sjukt alltså, Mamma tyckte så synd om mig att jag föddes på en dag som bara fanns var 4:e år. För mig har det inte vart någon skillnad, för jag vet inte hur det är att födas på en vanlig dag. Nu förtiden kan jag välja vilken dag jag kan fira på, och det blir ju alltid en helg för min del ;) Dessutom blir det alltid storfirande var 4:e år.


7. Det finns saker som kan förstöra en hel dag för mig. Oftast är dem småsaker, ibland blir det kaka på kaka. Jag kallar dem petitess-hat, för det är verkligen petitesser. Jag kan bli så jäkla irriterad på de minsta sakerna, och att jag inte kan släppa dem förän efter några timmar. Nu kommer jag inte på något bra exempel, men ibland kan det vara riktigt dryga kunder i butiken där jag jobbar. Ibland är det att folk inte lyssnar när jag pratar.. Osv.

8. Jag tror inte på någon som helst religion, jag anser att det är ett faktum varför många krig har ägt rum. För mig är religion ondska. Sedan står jag för yttrandefrihet, därför ska ingen ta illa upp när jag säger så. För jag går inte runt och tycker att präster är onda individer. Det är liksom inte så jag menar. Om du är troende och läser detta så har du också rätt att uttrycka dig såklart. Men min åsikt är som den är i alla fall, och en av mina största petitess-hat är när folk tar illa upp av religions skildringar (eller konst överhuvudtaget) som tex Muhammad bilden. Jag menar come on!

9. Min släkt är otroligt stor, Mamma och Pappa har tillsammans 8 syskon tror jag. Det betyder att jag har typ 25 kusiner eller nått sånt. Dock vet jag knapt vad någon heter, vi har liksom ingen tradition att hela släkten samlas. Jag träffar min släkt otroligt sällan. Det kan bero på att både Mamma och Pappa är sladdbarn vilket betyder att jag är ca 10-20 år yngre än de flesta av mina kusiner, haha. Dessutom är både Morfar, Farfar och Farmor döda. Det är sjukt jobbigt, de hann dö innan man var artig nog att vara intresserad av vad som hänt under deras uppväxt.