I höst vill jag ha dessa tre klänningar. De är för mig perfekta, de skulle fullända min garderob (hehehe... not) men ändå. I klänningsväg i alla fall. En färgglad med djurmönster, det är ett måste. Att det är Moschino också gör sötsaken mer attraktiv (jag har en förkärlek för det modehuset sedan barnsben).

Tighta ska dem vara klänningarna i vinter, med robusta och grova material så det känns som en korsett nästan. Den gråa är hur läcker som helst med den höga kragen och de stora knapparna. Nästan som min vinterjacka, gotta love it. Klänningen är från Bill Blass

Sist men inte minst en favorit från Balmain visningen i våras. Asymmetrisk (som vi även såg på den gråa) är väldigt inne, jag är inte tillräckligt övertygad än, men Balmain gör ett bra jobb med midjedetaljen som gör att det blir en bra balans. Perfekt och svart.

Emma Bell som klädmärke har bara funnits denna säsong. Men Emma Bell som människa har en mäktig meritlista då hon bland annat gjort en kollektion för Irregular Choice.


Varför hon valt att satsa på ett eget klädmärke först nu är för mig en gåta, men det är inget man behöver gräva ner sig i. Det man behöver veta är att hennes första kollektion är för höst vinter 2008 och visades på London Fashion Show. Efter det har hon figurerat i ett dussintals tidningar runt om i världen, och har i allmänhet fått stor uppmärksamhet. Kanske en anledning varför hon väntar med att lansera eget klädmärke.

Det jag älskar med hennes stil är, färgerna, materialen. Men framför allt att hon har skaffat sig ett signum, jag kan inte säga att det är en stil som hon kommer fortsätta med. Men just höfterna på hennes kjolar är likadana genom kollektionen och det gör ett fint sammarbete samtidigt som det är en djärv och unik design.

Jag är lite besviken på Asos, jag blir nästan förbannad. De har liknande idé som H&M (som också börjar bli dyrt?) att man ska få trendäkta kläder för en billig penning. Är det jag som är efterbliven var det gäller ekonomiutvecklingen och inte ser att allt blir dyrt? Har det med oljan att göra? Jag fattar ingenting.

I vilket fall som helst, när jag först upptäckte Asos så gick ingen klänning loss på mer än 400 spänn. Nu kostar alla mer än 400 typ. Sjuka priser när man tänker på att kvaliteten är sämre än allas våran Ellos.

De flesta av oss vet att mode kommer i vågor, trender som accosieras med 80-talet har ju vart stort de senaste året. 70 och 90-talen kommer krypandes. Så som 60-talet. Det känns som om 00-talet inte har ett eget signum, signumet är liksom en potpurri av alla andra decenier. Någon som har tagit 60-tals trenden ett (eller 100 steg) längre är John Galliano på modehuset Dior. Jag älskar det. De cleana färgerna, stora diamant detaljer och färgkombinationerna orange/rosa, lime grön/lila. Notera: färgglada skinnhandskar.

Päls, mocka, långklänningar och läderfransar i mängder är vekligen inte min kopp af tea. Däremot är det något med Guccis visning som attraherar mig. Jag vet exakt vad det är; svart + gigantiska guld accessoarer. Det är min nya passion. Dessutom har jag en liten förkärlek till Gucci då jag tycker att dem hela tiden fångar det bästa av alla teman de försöker sig på. Bra jobbat.

Denna säsongs mest omtalade fashion show stod Viktor & Rolf för. Jag förutsätter att du redan sett deras NO! show. Men jag inkluderar den ändå, för min egen skull. Det är kul att ha saker memorerat. Den är fantastisk. Punkt. Enjoy!

Lena Quist är en svensk designer stationerad i Malmö. Hennes stil flörtar med 80-tal, precis i min smak. Både den poppiga och pudelrock delen. Hon blandar alla klassiska material och färger och gör något nytt och modernt av det. Finns att köpa online eller på Tjallamalla i Sofo. Jag citerar:

For those about to rock..
With a lifestyle less ordinary, with a look that kills and with a mind open for any possibility.

...I will rock the world. I don't believe in much but I do believe in Rock 'n' Roll. Five me loud guitars, heavy make-up and a fabulous live show. That's my inspiration.

I am my label and my label is all that is me. It's glamorous but with a whole lot of punk rock attitude. Leather. Animal pattern. Metallic materials with strass and studs. Too much is never enough.

This is me. This is my style. This is what you get. Take it or leave it.

Image is everything.

Fick igår ett sms av H&M där man fick se på höstens kollektioner. Det stod även med beskrivningar för varje bild exakt vad som kommer vara inne och exakt hur man ska klä sig. Ursäkta? Jag tycker H&M är i en identitetskris, ingenting i butiken passar ihop och man vill bara spy när man kommer in och ser de trissta höstfärgerna. Att man sedan får ett sms där dem prackar på mig en massa modepropaganda (det kändes så). Nu fattar jag varför folk hatar modebloggare och varför mobbing blir mer vanligt (eller blir det de?). Jag vet inte, jag reagerade i vilket fall väldigt hårt på det. De dukar ju verkligen inte för individutveckling.