Det var skönt att få ut allti det förra inlägget. Jag skiter i fall några av er tycker att jag gnällde för mycket, för jag vet att det var äkta och jag kände att ni behövde en förklaring. Jag tänker på bloggen varenda sekund och det är så mycket idéer och amibitioner jag har med allt. Och jag skulle kunna posta 10 innehållsrika och intressanta inlägg varje dag, så mycket information tar jag in. Så mycket kreativitet blir jag inspirerad av h e l a t i d e n.

Men som jag och Viktoria Tomic snackade om, det är inte bara att lägga upp en bild och skriva 1-2 rader (eller inget alls). Utan oftast när jag vill säga nått så vill jag säga nått. Och det tar tid, kolla upp fakta, research. Det tar så otroligt mycket tid att få det perfekt. Perfekt bild, perfekt fakta, perfekta stavningar. Men det finns också mycket som är så enkelt och det är det som stör mig. Att jag inte kan posta något enkelt. Men där spökar min prestationsångest också.

Jag har nyss följt Top Model varje dag på trean. Season 5 gick i prepris sådär 10 på morgonen och även fast jag avskyr Melrose så kan jag se mig själv i henne. Hon försöker och vill så mycket att hon blir helt plastig och stel. Eller mäktig som belgisk choklad. Man mår lite illa liksom.

Denna blogg kanske behöver några lätta fräscha inlägg istället. För min och ert bästa.

Just nu sitter jag på jobbet och de är schyssta som bjuder på lunch. Ska strax iväg till centrumets catering café och se vad som bjuds. Jag känner mig mycket lättare och gladare idag även fast gråten trycks på underifrån i tårkanalerna, det typ värker. Men det är utsidan, på insidan känner jag mig stark. Mycket för att jag släppte allt igår men mycket också för att ni skriver så otroligt fina saker till mig. Ni ska bara veta hur grymt tacksam jag är och hur mycket det betyder för min återhämtning.

Det ger mig hopp om mänskligheten. Jag älskar Er.