Mikaela gör slut i radion



Alltså lyssna på det här som hände hos Knappen och Hakim igår. Jag bara ryser när jag lyssnar på det, det är inte ens underhållande. Det är vidrigt. Hur tänker killar egentligen? Hur dum i huvet är han egentligen? Han menar ju allvar också, han driver inte ens. Det värsta är ju att han hellre kallar sin flickvän för Hora för att försvara sina ex. Istället för att kanske ligga lågt och be om ursäkt? Sen tror han att han får bo kvar?

Climate Change Conference 2009


 

Det här är öppningsfilmen som alla politiker på plats fick se innan de började diskussionerna. En rätt kass film enligt mig, då det handlar inte om en mardröm som inte existerar. Klimatet handlar om en mardröm som pågår just nu, och har gjort ett bra tag. Jag har en bättre film att föreslå, dock är den lite längre än 4 minuter, men alla borde se den. De borde ha visat denna innan mötet, de borde visa den i alla skolor. Jag hoppas att du som läsare av min blogg orkar avvara lite mer än en timme av ditt liv för att se den här filmen HOME. Den är vacker och intressant och jag hoppas den inspirerar, men framförallt informerar.

 

Och ni som inte tror att ni kan påverka, alla kan. Bara er inställning kan påverka, en extra tanke påverkar, om du kan påverka en granne så påverkar du. Det handlar inte enbart om att vi ska snåla på el och panta burkar och åka buss istället för bil. Det handlar om att vi är villiga att göra en förbättring. Alla måste suga åt sig mer fakta, rösta på rätt politiker och påverka de stora multiföretagen som inte ställer upp för vår planet.

 

Vi är inte säkra på att vi kan leva normalt i Sverige om 40 år, om människans våldtäkt av planeten fortskrider som det gör nu. Det är en generation, skall dina och mina barn påverkas för något vi och våra föräldrar gör? Barnbarn? Är du för ung för att rösta nu, så påverka dina föräldrar, gör dem medvetna om att du inte accepterar att dom förstör för din framtid.

 

Sen det här med Climategate är ju bara bullshit. Jag bryr mig inte om ifall forskare manipulerat testresultat. För hey, alla de där testerna är ju ändå så osäkra. Det var ingen forskare för 10 år sedan som ens kunde föreställa sig att så många glaciärer som nu har försvunnit, verkligen skulle försvinna. Så ingen av oss kan veta vad som händer inom de närmsta åren. Alla som tror att klimatkrisen är en bluff äcklar mig. Vi ungdomar i Sverige har redan känt av effekten av växthuseffekten. Minns ni vintrarna när man var liten? Marken var ju snötäckt i veckor! Temperaturen på jorden har slagit rekord 15 år i rad. Tsunamin, Katrina och andra miljökatastrofer som drabbat västvärlden är exempel på händelser som inte skulle ägt rum om vi inte hade exploaterat alla naturtillgångar som vi gjort.

 

Om det nu, mot förmodan, skulle vara en bluff. Varför skulle det då vara så fel att ta det säkra före det osäkra och vidta de åtgärder vi alla måste göra? Det finns massor med bra exempel på vad det bidrar till att göra sitt land mer miljövänligt, ett exempel är att miljöforskning och upprustandet av förnyelsebar energi genererar jobb. Vilka förlorar på det? Jo, oljeföretagen. Vem var det som drog upp Climategate på COP15? Jo, Saudiarabien. För er som inte vet så är dem en av världens största oljeexportörer med 25% av all världens oljetillgångar.

 

De i Sverige som yttrar sig om att klimatkrisen är en bluff gör mig förbryllad, smaksen och arg. För mig är det helt logiskt allting, och att folk är blinda och inte ser verkligheten utan bara stirrar ner i sina papper, yttrar sig om siffror hit och dit och inte ser verkligheten vad som verkligen händer? Ja... Vad ska man säga om dem? Mina ord är tomma, de äcklar mig bortom existens.

 

 

(2) SOURCE OF TODAYS IRRITATION...



1. Känner du mig??
Min allra allra finaste kompis Natali fick nyligen en kommentar av en avundsjuk läsare. Eller irriterad läsare eller något. Alltså, taskiga kommentarer är vi ju alla vana vid och det är långt ifrån värsta grejen. Fast jag ser skillnad i kommentarer som är relevanta till ens blogg innehåll eller inte. Men Natali fick en kommentar som var ett litet mini påhopp: du är inte crazy nånstans =/, du är en fjant som VILL vara crazy.. pinsamt tyst var du på mammas pojkar d visar bara hur falsk du är o hur mycket du låtsas vara "galen och spontan"

Nu är det inte så att jag behöver försvara en kompis, Natali är en stark och självständig kvinna som bara viftar bort det här. Men såna här kommentarer blir jag så störd på. Vem kan det ens vara? Och vad spelar det för roll för den hr personen att Natali existerar? Sjukt roligt att personen i fråga har totalfel. TOTALFEL på alla punkter.

Natali är min mest genuina vän, hon kan vara lite i sin egen bubbla och flyga iväg ibland men hon är alltid sig själv. Om hon är falsk så spelar hon det jävligt bra det här året vi kännt varann, ett år med tuffa prövningar för oss båda. Jag menar, jag är en bra människokännare och jag har även lätt att dumpa människor om jag känner att dem behandlar mig fel. Tex. Falska personer. Så lita på mitt omdömme, Natali är allt ifrån falsk, eller fejk. Natali är den mest crazy, spontana, speedade, inspirerande och kreativa människor jag känner. Jag kan förstå varför folk tror att hon överdriver, men det gör hon inte för att vara någon annan än den hon är. Hon förtjänar verkligen inte en sån här kommentar och speciellt inte under en av de tuffaste perioder i hennes liv.

Sedan om man känner Natali och vet hur hennes röst låter så var hon med i Mammas Pojkar väldigt mycket, hon trycker inte upp sig framför kameran såfort hon har nått att säga. Men vi som känner henne hörde hennes ljuva stämma i varje avsnitt lägga av de mest skönaste och bisarra kommentarer.

Så ni som tror att ni känner personerna i de bloggar ni läser, eller vet hur dem är som personer. Go on med det, om det gör er lyckliga, men håll det för er själva. Sen är både jag och Natali öppna att lära känna läsare, för vi har nämligen lärt känna varann genom våra bloggar. Så sitt inte hemma framför skärmen, ut och lev livet!!

2. Urban Outfitters!!

Kort och gott; Anställda på butiken i Stockholm krävde ett kollektivavtal. Urban Outfitters sparkar bakut och lägger ett ultimatum på personalen: Antingen får ni sparken eller så säger ni upp er och börjar på ett bemanningsföretag som vi hyr in.
Källa

Det är inte första gången ett företag gör på liknande sätt. Men det är första gången jag reagerar, det är första gången jag känner att jag kan göra en skillnad. Om du, jag och alla andra bojkottar Urban Outfitters i Stockholm tillsdess att personalen fått sina grav igenom. Så kommer det bli en skillnad. Det här är en butik som bloggare i allmänhet och modebloggare i synnerhet har makt över. Vi kan tillsammans informera alla om rådande konsekvenser och så är det upp till var och en. Jag vet att om alla får reda på detta så kommer Urban förlora många kunder och det kommer svida hårt.

Stå upp för Sveriges arbetsrätt!!

Gå med i Facebook gruppen Skämmes Urban Outfitters. Det är redan över 1500 medlemmar på bara några timmar. Ni får gärna Twittra till @Urbanoutfitters och hashtagga #urbanoutfittersfail

Materialist Javisst!


Jag är kanske ganska tragisk om jag säger det här men, jag är en materialist, har alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara. Det finns väl inget ord som heter materialist, det bör (jag vet ej) nog inte förknippas med materialism. I vilket fall så tror jag att ni förstår vad jag menar. Ni vet när man blir kär i prylar, om dem försvinner eller går sönder så blir man förkrossad. Jag har vart med om att människor försvinner ur mitt liv, jag har också vart med om att mina mest privata ägodelar försvunnit, en hel del kläder. Detta var 2007 på en festival, dum som jag är så tar jag med mig mina favoriter också. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över det, jag grät!!!... I månader!

Nu kommer vi till ringar. Jag hade jämt ringar förr, speciellt en. En jag fick av mamma, som hon fått av mormor. En speciell i äkta Svenskt silver. En bekväm, stilren och enkel. Jag sov med den på, jag badade med den på jag knullade med den på. Haha. Den är borta, jag vet vart den är och jag kan inte få tag på den. För den är hemma hos en kille som jag nog aldrig kommer att prata med igen och jag blir så arg på mig själv. Jag skulle tvätta mina händer och så la jag den på handfatet. Inte kollade jag efter den när jag var hemma hos honom efter det heller, så jag får väl skylla mig själv. Jag är fortfarande helt förkrossad över detta för det skulle ju bli en släktklenod som jag skulle få ge min lilla blivande dotter Joy. Mamma vet inte ens om det här. :S

Ring 1 är den jag pratar om ovan, ring 2 är också helst spårlöst borta, men förmodligen i mitt hus någonstans. Så himla fin är den, underbar, går inte ens att fånga på bild.

I alla fall så fick jag för mig att kolla lite i vårt badrumsskåp när jag kom hem nu mitt i natten, jag ville hitta den stora ringen ni ser ovan, jag har alltid haft en feeling av att den gömmer sig i badrummet. Observera att jag var helt nykter när jag började riva ut sakerna kl 3 på natten haha.

Jag hittade inte just den ringen. Dock hittade jag en annan favorit som jag faktiskt också gråtit över. Den har vart borta i 3 år, den var en klar favorit! En dödskallering, dock från H&M men den är ju så läcker!.. Det jobbiga är ju att den legat i badrummet där det med jämna mellanrum är helt fuktigt. Så den har blivit bronsfärgad, luktar gamal metall och kommer förmodligen göra mitt finger grönt. Det suger asmycket, men det måste väl kanske gå att fixa med lite Chromespray och genomsklinligt nackellack? Eller? Har ni något tips?

Är mina läsare materialister? Vad är den värsta ägodel för er som har försvunnit?




Hur tänker du nu?


När jag startade den här bloggen så hade jag en lista med grejer som jag inte skulle göra, typ, inte berätta vart jag jobbar, inte berätta för mycket om min familj. Jag bestämde mig också för att om det var något jag ogillade så var det bättre att absolut inte skriva ner det. För all publicitet är bra publicitet och att uppmärksamma assholes kan ju ge motsatt effekt. Så det är bättre att inte nämna det man ogillar och bara skriva peppiga, glada inlägg om grymma och snygga grejer.

Dessutom är jag en grymt negativ, verklighetsförankrad pessimistkärring i verkligheten och jag ville inte alls att det skulle lysa igenom. Innan jag insåg detta så kunde jag klaga på folk konstant om jag tyckte att deras tankar lät ologiska och otrovärda. Jag tränar sakta men säkert bort det för det är ju roligare att umgås med hoppfulla, positiva och glada människor. Men nu känner det som om jag har färre vänner än någonsin. :S

På senaste tiden har jag dock tagit upp saker som jag inte gillar, både seriöst och på mer sarkastiskt sätt här i bloggen. Tillexempel gazakonflikten, bitchar på krogen och hopplösa kunder. Med positiv effekt. Jag tror, för att denna blogg ska bli så bra som möjligt, och det är ett tips till er andra. Sluta bestäm hur det ska vara, va spontan skriv om det som berör dig just nu och sluta låtsas vara någon annan. Det finns för många Kissie-brudar i bloggvärlden. Dina naglar, löshår och Coca-Cola beroende är långt ifrån unikt.

Jag har låtsas vara någon annan, eller rättare sagt jag har hållt undan sidor av mig som jag är mindre stolt över. Jag har aldrig menat att vara sån jag är, det har av naturen blivit så och jag har förlorat så mycket på det. Vänner, betyg och liknande har inte pallat. Att vara perfektionist, naiv och samtidigt pessimist har ju fått mig att göra de mest bisarra utalanden. Jag ville inte att såna uttalanden skulle existera här, det har dem säkert men jag skäms hittills inte för nått jag skrivit om. Men hädanefter kommer det nog bli mer spontana hat-inlägg. Och detta är inget undantag. Så nu ska jag sluta predika och komma till kontentan.

Jag har en vän, jag nämner inget namn. Det kan låta dumt att skriva detta på bloggen, men trust me, jag har försökt få honom att förstå det här face to face att jag är gravallvarlig och jag har helt enkelt gett upp hoppet. Vi har vart vänner i 5 år nu, vi har åkt till Europas alla hörn tre gånger. Han är en av de roligaste vänner jag har och på gymnasiet så gick vi inte i samma skola men trots stress så lyckades vi iaf träffas åtminstone en gång i veckan. Prata över en bulle och en kopp kaffe. Allt var så lätt då och jag saknar att på den tiden så lyckades folk alltid hitta luckor i sin kalender trots den otroliga press alla hade i skolan. Nu är det helt annorlunda, hälften av alla jag känner är på andra sidan jorden. Och de som är hemma såsar omkring och vet inte vad dem heter. Jag hör av mig till personer jag saknar, många flera gånger i veckan men jag får noll, 0 respons.

Förr trodde jag att det var för att jag var tråkig att hänga med, eller något annat problem. Om vissa tycker det och ändå svarar "jag saknar dig också".. så måste det ju vara dom som har problem?? Jag frågar "När kan vi ses då?" och inte får nått svar. Så jävla oförskämt och respektlöst.

Jag har hört av mig till min vän regelbundet, 2-3 gånger i månaden i 12 månader nu och jag räknade hur många gånger vi har träffats under den här tiden och jag kom fram till att vi har träffats 3. TRE GÅNGER. Och två av dem borde inte gillas för då kom jag på deras spelningar. Alltså träffades vi 1. EN ENDA GÅNG. Dagtid och hängde tillsammans. På ett enda jävla år. Det är vad jag är värd liksom.

Jag gav min vän ett ultimatum i helgen. Antingen kommer du till Bellas fest och festar med mig eller så förväntar jag mig en överraskning i veckan. Annars kan du kyssa my ass. Jag är så jävla less på att alltid vara den som kommer med förslag på saker man kan göra och sedan hela tiden få SMS som "Kan inte komma ikväll jag måste vara med min flickvänn". Åthelvete med din flickvänn alltså jag hatar brudar som inte förstår att killen måste vårda sina vänskaper.

Det är torsdag nu, eller ja, fredag och jag har inte hört ett enda knyst. Personen i fråga tog alltså inte min varning allvarligt nog. Men jag är allvarlig som aldrig förr. Jag orkar inte bry mig om en tegelvägg längre. Jag fattar absolut inte folks problem när dem lovar saker och bryter dem. Det är okej första, andra, tredje gången. Men fan inte 40:e... Jag kan erkänna att jag har glömt saker och dubbelbokat mig, det har hänt. Men jag har alltid sett till att gottgöra den andra personen. Bjudigt på bio, köpt nått litet eller ringt och bett om ursäkt. Inget jävla sms jävel.

Jag skrev till personen i fråga på Facebook här om dagen och sa att jag stod på jobbet och det kom ett litet barn som såg ut som honom och det fick mig att tänka på honom. Liksom som en liten hint att... jag finns och du skulle överrsaka mig. Om han hade glömt så var det en liten osynlig påminnelse. Istället för att skriva värsta sura brevet som var mitt forna jag (och som jag gör nu förvisso). Men nu skriver jag det här brevet för personen i fråga har el bakfyllo som status på Facebook. Ursäkta? Du har vart ute och festat igår utan att fråga ifall jag ville hänga på?? Fördjävligt snällt alltså.

Kan det vara så svårt att minnas att en väldigt nära föredetta vän kräver en sak av dig den här veckan, jag har inte fått en enda tanke?

Kan några förklara för mig vad vissa personer tänker med? Varför kan det vara så jävla svårt att verkligen lägga manken till och koncentrera sig Fan alltså hon har hört av sig så mycket nu, jag känner mig lite dum nästan vi borde ju ses bums, jag ringer!!

Om jag tänker på någon som jag inte hört av på länge så skickar jag iväg ett sms och låter dom veta att de är saknade. Jag får bara såna SMS av Josie och Matilda, är vi onormala? Vad ska man kräva av en vän? Hur har ni det?

A New Birth of Freedom




Ni såg väl när Barack Obama svor eden idag? och höll talet. Alltså jag rusade hem från jobbet och bullade upp med te och kakor. Låg i soffan med filtar och började genast urböla när jag såg alla människor, all hopp och glädje. Tänk er, över 2 miljoner människor. Jag kan inte ens tänka mig det, alltså inte ens hälften kunde ha sett ett skvatt, eller hört nått. Men det är historiskt så jag skulle också velat vara där och kunna säga det sedan. Jag vart så nervös ända ner i tårna när han stammade när han skulle svära Presidenteden. En ny era är här.




BOJKOTTA ISRAEL!!!



Lars Ohly växer i mina ögon


Ni får förlåta mig, men jag kan inte leverera grymma, roliga och inspirerande inlägg. Det är som att låtsas att allt är som vanligt, allt är precis i sin ordning. När verkligheten just nu ser annorlunda ut.

Jag kan berätta att jag har gråtit flera liter tårar, ja jag skulle säkert kunna fylla ett badkar. Över folkmordet i Rwanda, jag tycker att det är så fruktansvärt makabert, och jag hatar och ser ner på föregående generation för att de inte ryckte in. Så fruktansvärt fegt av västvärlden att skicka hem alla vita och blunda när det brann i knutarna.

Det är så grymt frustrerande att se exakt samma sak hända just nu men inte kunna göra ett enda piss, men vi kan göra saker. Vi kan samla in pengar till röda korset, göra alla medvetna om situationen osv. Jag vägrar att skämmas inför mina barn att jag inte kunde göra något åt konflikten i Gaza. Jag lovar att jag hellre dör än att behöva berätta för dem hur värdelös jag var. Vi alla måste öppna ögonen och se vad som sker just nu. Det handlar inte om machetes, det handlar om förbjudna vapen och bomber, på BARN. Oskyldiga BARN. INGEN i Sverige borde leva en lycklig vardag innan denna konflikt är löst.


Jag skämms över vår fis-lama regering, det enda dom kan komma med är "Vi försöker få hem alla Svenskar". Ska vi ta bort stämpeln landet mellanmjölk en gång för alla? JA TACK!

Jag hoppas att alla mina läsare vet vad jag händer just nu. Jag skrev detta inlägg och förväntade mig massiv kritik, men har hittills bara fått kommenrarer som "skönt att det är någon som tycker som jag". Vilket tyder på att mina läsare är otoligt brighta, ta åt er. Ni är så otroligt fina och bra. De som inte säger emot mig är inte tillräckligt säkra på sin sak. Självklart ska man inte acceptera att Israel just nu, denna sekund strider mot mänskliga rättigheter. De utplånar barn med vapen som gör att du får brännskador genom köttet och musklerna ända in till benmärgen, förstår ni? Koppen har ingen chans. Har ni sett på TV de äckliga "fyverkeribomberna" de använder? Fruktansvärt. Jag hoppas att det inte är en enda jude i detta land som är på Israels sida, vem accepterar det här? Alla verkar det som. De bombade ju FN och RÖDA KORSETS huvudkvarter och biståndslager idag. Det enda "Straffet" de fick var en tillsägning. EN TILLSÄGNING???

Den stora skillnaden i konfliken just nu är ju att det är en terroristgrupp, Hamas. Och en regering som för kriget. Då kan man ju tro att det är terroristerna som bryter mot mänskliga rättigheter och krigsföringslagar. Men nej det är en stadsmakt. En standsmakt som just nu hjärntvättar barnen i skolorna som inte har en aning om vad barn 10 mil bort får stå ut med. Fatta vad sjukt.

Ett stort matförråd brändes ner idag, meningen är ju att Israel ska skrämma Hamas och döda eventuella terrorister. Men likt USA så bombar de hejvillt på allt som rör sig. De har bombat både sjukhus och nu FN hus. Det är över 1000 offer i Gaza och endast 13 offer i Israel varav 3 civila. Bara de siffrorna får mig att vilja spy. Vissa pratar om att Israels mål är att utplåna Gaza och utrota palestinerna, det är inget någon kan veta säkert. Men om man kollar på de mål bomberna träffat så är det en klar bild civila hus mitt i staden Gaza, sjukhus, medicinlager, matförråd och ett mediahus - de vill inte att omvärlden ska veta vad som händer. Utländsk media är stikt bannade från att entra Gazaremsan.

Vi kan alla göra något, att prata om det med andra, göra folk medvetna och dessutom sätta press på vår regering. Om alla drar sitt strå till stacken så kan vi pressa Babyface Reinfeldt.

Det må var vackert men bakom dessa murar sker grymmheterna
Artist, banksy





Nu får det fy fan vara nog med rövslickeri!!!



Jag må vara ung och jag må vara naiv. Jag skiter i ifall någon gubbe som skriver en torr politikerblogg tänker rätta mina fel just nu men ärligt. Varför ingriper inte omvärden i Gaza-konflikten? Vad är vi rädda för? Vad är det för rövslickeri???

Nu har Israel återigen överträtt de mänskliga rättigheterna genom att sprida fosfor rök över hela Gaza. En metod som är tillåten för att göra rökavspärrningar, men som är förbjudet i krig, till och med mot militär. Nu har massor med civila människor blivit brännskadade över hela kropparna.

Folkmordsvarning snart alltså, judarna kanske har glömt sitt förflutna? Tycker vi fortfarande synd om dem? Inte jag i alla fall. Fy fan vad jag äcklas.

Asså jag orkar inte skriva mer, jag blir bara så jävla arg. Visst, Hamas är väl inte mycket bättre men är man i underläge så slåss man ju självklart för sina rättigheter. Jag hörde en debatt på P4 här om dagen där en moderat och en anhörig till folk i Gaza satt och pratade om konflikten. Och den där moderataset satt hela tiden och sa att allt är palestinernas fel och de för skylla sig själv. Om någon hade gjort likadant mot Sverige (dvs skicka några bomber) så skulle vi ingripa på liknande sätt. Ursäkta? Jag tror verkligen inte vi skulle stoppa el, mat, medicin osv så civilbefolkningen dör som pesten. Vilken jävla idiot alltså.

Och USA då.. Har ju alltid vart på judarnas sida.. Det heeeeliga folket, inte vill man bråka med dem när domedagen kommer. HJÄLP!!!! Det blir en svår prövning för Obama den 20 Jan, om han misslyckas i mina ögon så kommer jag ha svårt att lita på honom i framtiden, tråkigt nog. Jag menar, han vill stoppa Iran att urvinna Uran för det kan leda till kapplöpning. Till och med Sverige vill rusta upp försvaret pga. "Ökad spänning i närområdet"... Är vi på g att ha ett tredje världskrig?? Är det sant? Haha fyfan då hänger jag mig.

Och nu kommer detta inlägg säkert vara hotfullt mot Sveriges Säkerhet, och FRA kommer ringa på dörren och spärra in mig. Jag är inte rädd att säga min åsikt (dock inte så bra för företaget kanske, men nu är nog med tystnaden.) Svenska folket säg er röst!!!

UPDATE: Lite fakta här då... Eftersom jag kände för att sätta min in lite mer och LYSSNA HÄR, MINA MÄNNISKOR!!


Utdrag från denna artikel:

Fosforammunition skapar ett oerhört lidande hos människor och är därför förbjudet i internationella konventioner. Fosforn fortsätter nämligen att brinna när den träffar människokroppen och kan inte släckas på vanligt sätt. Det händer att den långsamt fortsätter in till benet.

[...]

Men det stannar inte där. Olika uppgifter från medicinsk personal som haft med skadade palestinier att göra, pekar på att Israel också testkör andra typer av vapen. I norska Dagbladet [...] berättar Mads Gilbert vidare om helvetet på sjukhusen i Gaza:
- Det låg en tio år gammal pojke på golvet, och jag jobbade med att få ut splitter från bröstregionen. När jag tittade längre ned på pojken, såg jag att han hade tre ben, och såg då till min förskräckelse att det var ett avslitet ben som låg ovanpå hans. Du tror det inte förrän du ser det.
I Aftenposten diskuterar Gilbert också varför en del av skadorna ser ut som de gör [min övers.]:
"Orsaken till den stora kroppsliga förstörelsen hos många av offren, är enligt Gilbert att Israel använder vapen som skapar enorma tryckvågor på kort avstånd. Mot tryckvågorna har människokroppen inte en chans, och rivs i små bitar"

[...]

Israels brott är så stora, så uppenbara. Ansvaret hos medlöparna på ledarsidorna och i regeringsbyggnaderna är därefter.


---------------------

Inga människor ska få vara labbråttor!!!!!

Jag är så berörd in i hela bröstkorgen alltså, det gör så fruktansvärt ont. Varför blev jag född i trygga Sverige? Varför kan jag inte göra mer för alla stackars barn? Varför finns religion och varför fortsätter vi att förse länder (som inte kan hålla fingrarna i styr) med vapen? Varför handlar allt om pengar i västvärlden? Jag är så grymt jävla äcklad.

Inte ens vår regering och vår äckliha jävla handelsminister vill ha en bojkott mot israel pga ekonomiska omständigheter. Ursäkta?? Det är BARN det handlar om. 44% av Gazas befolkning är under 14 år! Jävla horkärring alltså, betyder det att SVERIGE säljer VAPEN till Israel.. Eller? Vad har vi för affärer med dem???

Blog Awards 2008 - Up my fucking ass


Vinnarna:
Bästa bloggbusiness: Blondinbella

Årets blogg : Kenza
Kaxigast i bloggvärlden : Hanna Fridén
Bästa kändisblogg: Carolina Gynning
Bästa sminkblogg: Makeupholic
Bästa veteran: Englas Showroom
Guldpennan: Bloggkommentatoren
Bästa bloggform: Emmas closet
Bästa nykomling: Linda rosing
Bästa manliga modeblogg: Manolo
Bästa foto: Maria Ulmefors
Bästa fashionista: Style by kling
Bästa dagens outfit:Anna berg
Mest originella: Nio till fem
Bästa partyprinsessa: She city
Functional Lifestyle Award: Linda Skugge

Okej, jag hade tänkt att ignorera detta vidriga och patetiska event, men det har kliat i fingrarna, det har svidit så hårt för att jag hejdat mig att uttrycka min åsikt. Jag har resonerat att all publicitet är bra publicitet och om jag skriver om Blog Awards 2008 så får de ytterligare publicitet. Tyvärr. Jag spyr.

(Nu mina läsare får ni en annan bild av mig, en bild som inte kommer fram ofta på bloggen. Men som mina nära känner mig som, den starka tyckaren, debattören, den med starka åsikter och den som alltid har rätt. En del av mig som jag gillar men som jag inte vill visa här då jag kan såra folk. Och det har jag gjort tidigare så jag slutade med dessa blondinbella-fasoner. Men jag kan inte hålla hatet inom mig tillbaka.)

Så varför detta hat? Mest är det väl för att det är vidiga Ebba som håller i alltihopa. Sedan är att det är vidriga Veckorevyn som håller i alltihopa. En viktig faktor är att förra årets award kändes som en vidrig sekt när Ebba stod där längst fram och skulle pusha alla dessa små tjejer att kräva mer pengar för annonser och blablabla. Detta kan ha vart ett annat event, vad vet jag, men samma kvinna och samma företag.

Dels hatar jag det för att det alltid är samma personer som lyfts upp hela tiden, (visst jag anser mig själv som modebloggare) men jag själv börjar tröttna på att ingen annan får någon uppmärksamhet. Det finns 100-tals viktiga bloggar där ute. Bloggar som har viktigt innehåll, men som kanske inte postar 11 inlägg om dagen och spammar 300 andra bloggar för att få uppmärksamhet.

Första gången jag någonsin kommer respektera en Award för personer i denna branch är när eventet blir lika neutralt som Kristallen, Fotbollsgalan eller någon annan branchgrundande tillställning. Mitt tipps är att Blogg Esse, Devote, Metro, Bloggkoll, Bloggportalen mfl viktiga företag i denna branch går ihop och skapar ett neutralt award. Där man har mycket mer sofistikerade kategorier och bättre motiverade nominineringar. Där Årets blogg inte blir den som har mest patetiska 14-åringar som klickar sönder hemsidan. Det är inte så den bästa bloggen utses.

Jag hoppas det är en fas


Jag måste nog gå till en drogklinik. Avvärja min shoppingbeteende. På sista tiden har jag inte haft råd att shoppa, så då har det inte blivit nått. Men jag vill konstant köpa något. Senaste saken jag trånar efter är de skorna på TopShop som alla snackar om. Jag har redan två svarta ankelboots i läder, hur många ska man behöva ha för att vara nöjd? Mitt beteende kan knappast vara normalt.

Jag lovar dig, hälften av grejerna jag har shoppat de senaste året har jag inte användt en enda gång. Jag mår dåligt av dem. Men samtidigt är det många grejer som jag blir deprimerad av att jag inte har köpt. Köper jag fel saker? Eller har det ingen betydelse, skulle jag må illa om jag ägde allt jag ville ha?

Samtidigt har jag hittat en hel del guldkorn de senaste åren som jag verkligen inte kunde leva utan. Jag tror jag köper allt jag tycker är snyggt för att jag är rädd att jag kommer ångra mig om jag inte gör det. Det svåraste är att orka/kunna sälja sina felköp. Jag skulle kunna ägna varje dag åt att fota och lägga upp saker på Tradera utan att lämna huset. Utan att köpa in saker osv.

Det jobbiga är att Tradera är ett dyrt ställe att sälja saker på, men det är det enda sättet som är effektivt. Men det är aldrig en garanti på att det blir sålt.

Jag sitter som sagt och gråter över kläder som man tappat bort/blivit bestulen på. Jag bläddrar igenom bloggen och inser alla snygga grejer jag aldrig någonsin kommer få tag på igen. Samtidigt som jag ser runt i mitt rum och inser att jag slängt bort tusenlappar på skräp.

Jag hatar impulsköp.

Katharine Hamnett - Min nya stora idol


Jag skäms över att jag inte vetat vem denna person varit innan. Jag vet att hon har gjort en tröja till H&M osv. Men inte hade jag kunnat drömma om hur lång historia Hamnett bär på (hon har bland annat arbetat i 25 år för att förbättra bomullsindustrin, bara det är en grym merit), att hon har kunnat påverka så mycket människor hon har påverkat och mycket mer. Hon hade stort inflytande över 80-talets mode och har varit en stark personlighet för politiskafrågor och miljöfrågor.

Katharine Hamnett utsågs 1996 till Brittaniens favoritdesigner av Cosmopolitans läsare. Hon vann även 1994 Designer of the Year på British Fashion Awards. 1979 startade Katharine sitt klädmärke och det var hon som gjorde stentvättade och klorblekta jeans mode på 80-talet. Hon gjorde även jump suits, vindjackor och leggings mode, en stor influens på 80-talet dvs.

1983 släppte hon sin första serie med Slogan t-shirts. Det var under en tid av politisk oro i världen och folket kände att deras röst inte blev hörd. Katharines starka tröjor var därför ett effektivt och bra sätt att uttrycka sig på. Hennes första tröja Choose Life blev snabbt adopterat av anti-abort organisationer, vilket aldrig var Katharines tanke. Choose Life bars även av Wham! i videon Wake me up before you go-go.

Katharine har genom sina reklamkampanjer gjort fotografer så som Ellen von Unwerth, Jurgen Teller och Terry Richardson världskända. Men även modeller som Kate Moss och Claudia Schiffer har gjort sina första stora modelljobb för henne.

Från och med 80-talet till idag har hennes tröjor varit mycket viktiga i den brittiska ungdoms och populärkulturen. Men inte minst i politiska sammanhang, genom val, krig och globala frågor. Katharine bidrar inte endast till yttrandefrihet, hon öppnar även en dialog om etiska och moraliska frågor. Redan 1989 uppmärksammades de grymma förhållningarna inom bomullsindustrin. Katharine försökte ändra världspolitiken och här är hon en förebild var det gäller etiska och ekologiska kläder.

Världshälsoorganisationer uppskattar att varje år dör det 200 000 till 1 miljon människor inom bomullsindustrin, på grund av gifter, olyckor och växthusgaser. När du köper en av Katharines tröjor så kan du vara helt säker på att du inte bidrar till detta då hennes tröjor tillverkas av ekologisk bomull.
Bloc Party på Live Earth

Sarah Jessica Parker under inspelningarna för Sex and the City: The Movie.


Dirty Pretty Things för Youth Music

Mina favoriter i shoppen idag: Som ni ser så är ju Kesh modell, lite kul.
Klicka på bilderna för att köpa. Köp köp.


Stockholm är ingen askkopp - Till Patsy Darlings ära


Ett tema vi måste påminna varann om lite då och då. Fimpen. Varför är det så svårt att slänga fimpen? Sluta inte läs inlägget här om du är ickerökare, eller inte intresserad. Detta inlägg innehåller information som är bra för alla att veta, till viss del kan det till och med ses som humoristiskt, eller absurt kanske rätta ordet är. Jag tillägnar detta inlägg till Patsy som kan läsa med värdighet, då hon slutat röka. Here we go.

Stockholms stad räknas som en av Europas renaste städer. Detta trots att nedskräpningen ökat betydligt de senaste åren. I Stockholm slängs varje månad omkring 300-400 ton skräp på marken. Internationella undersökningar pekar på att nära hälften av allt skräp är tobaksrelaterade produkter. Förutsatt att andelen rökare i huvudstaden är lika stor som i övriga landet har Stockholm ca 116 000 rökare. Vi antar att varje rökare röker 10 cigaretter om dagen. Det innebär att drygt 1 miljon fimpar produceras i Stockholms stad varje dag. En ansenlig del av dem hamnar på marken.

 

Vi som försöker hålla Stockholm ren och vacker är fimpen som skräp ett stort problem. Förutom att det handlar om stora mängder är fimpen också svårstädad. Den letar sig in mellan gatstenar, mellan husfasader och trottoar och i trädplanteringar där de får plockas upp en efter en, för hand.

Text: Stockholm.se



Snabbfakta

  • Cigarettfimpar är ett förrädiskt skräp. Den som slänger en fimp tänker kanske inte på den som ett skräp, eftersom den är så liten. Nedbrytningstiden för en fimp varierar beroende på klimatet. Generellt brukar man säga att nedbrytningstiden är mellan ett och fem år.
  • Det är vanligt att små barn och djur av nyfikenhet provsmakar en slängd fimp. Fyra procent av de förgiftningstillbud som kom in till Giftinformationscentralen under år 2002 handlade om cigaretter, fimpar och snus. De flesta tillbuden gällde små barn.
  • Fåglar, fiskar, och andra djur kan dö till följd av att deras matsmältningssystem blockeras av fimpar som de ätit.
  • Vind och regn för ofta fimparna till våra vattendrag. De kemiska substanser som finns i fimpen hotar vattenkvaliteten och många av de livsformer (fiskar, musslor, alger m m) som lever i vattnet.
  • 1 200 000 vuxna svenskar röker dagligen. De slänger i snitt 1,7 fimpar på marken varje dag. Sett till vad rökarna slänger på marken varje år blir det 744 600 000 fimpar på ett år!
  • På Medborgarplatsen slängs varje natt 1 930 fimpar. Det blir, på ett år, drygt 700 000 fimpar eller 1 220 mjölkpaket proppfyllda med fimpar...
  • Minst 377 miljoner kronor kostade nedskräpningen för landets skattebetalare år 2003. 377 miljoner kronor skulle räcka till att betala 1 405 grundskolelärares löner i ett år!


Vad kan vi då göra?

Men nu ska vi inte bittra ner oss i statistik, utan blicka optimistiskt frammåt. Så vad kan vi göra?

  • Först och främst kan man tänka på vad man själv slänger på marken. Ingen ursäkt är bra nog, det finns papperskorgar överallt.
  • Som andra åtgärd kan du prata med vänner och familj om problemet. Att vara mer medveten kan förändra mycket, så få andra att tänka till är en bit på vägen.
  • Det finns en utmärkt produkt som heter CigBuster. Den fungerar som tändare men samtidigt som den är en bärbar askkopp. Lär mer här.
  • Plocka upp skräp från marken – en viktig symbolhandling som får omgivningen att tänka till.
  • Om du vill gå ett steg längre så kan du: Kontakta kommunen eller hyresvärden och be dem sätta upp fler papperskorgar på skräpiga platser.
Läs mer: Håll Sverige Rent, Stockholm Stad

CigBuster
är en askkopp med inbyggd tändare.
Stor ungefär som en liten mobil och som gjord
för att bära med sig – i fickan eller i handväskan.

Cigaretten släcks när du stoppar ner den i CigBustern.
Fimpen hamnar sedan i den slutna, luktfria behållaren,
som liksom överdelen är gjord i återvinningsbar plast.
Tändaren i sig är barnsäker och kommer från Swedish Match.

CigBuster är patenterad och tillverkas i Sverige.



Tröttsamt


Bara för att jag nu har alla bilder från vår roadtrip. Stockholm-Göteborg-London. Så kan man inte ladda upp bilder på Blogg.se. Ska man byta till Devote.se snart kanske? Någon mer som har problem?

Team Blondinbella


Idag tänkte jag införskaffa mig Blondinbellas linne, bara för skojsskull. Bara för att se vad man får för reaktioner av folk när man möts. Det är liksom, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta liksom. I vilket fall så gick jag in på hennes webbshop Bellme, och vad ser jag? Den kostar 299 jävla kronor? Tror hon det själv eller? Aldrig i livet. Max 150 och då skulle nog tusentals köpa den för att det är en kul grej. (Det ger ju massiv publicitet för Blondinbella, varöfr tänker hon inte?). Hur många personer på en skala köper denna för 299 kronor och är seriösa? Kan någon tala om det för mig?

Jag trodde hennes affärsié var lite hand i hand med Rusta. Att man skulle komma undan billigt. Men nej. Där sprack det.



Vote for Barack Obama




Det kan ju inte skada att göra lite reklam, om man har någon amerikan som kollar in ;)

I’d move to Rockferry tomorrow. And I’d build my house, baby. With sorrow.


Japp, kul, verkligen. Solen skiner och jag jobbar, men jag jobbar hellre än att vara ledig faktiskt. För jag hade antagligen legat i soffan och surat. Bitterhet kantar hela min tillvaro konstant just nu. Självklart syns det inte alltid, och självklart är jag glad också. (Jag har hittat Sveriges bästa blogg, mer om det ikväll.) Jag har dessutom jobbat med världens bästa Amanda. Så misströsta inte. Snart ska jag äta pizza på Sveriges i särklass bästa Pizzera, Mariaplans pizzeria i Gustavsberg.

Dock med en person som jag inte vill vara elak emot, men som jag känner att jag inte kan vara annat än ärlig mot, och det kommer svida. Så jag håller tummarna på att jag inte kastar denna vänskap till hajarna, som jag har lyckats med så många gånger förr. När det gäller mig, och kompisar som har kommit mig mycket nära. Då kan jag vara ganska krävande, det gäller nog relationer överhuvudtaget. Det handlar om att ge och ta, och om det går flera månader och det bara är jag som hör av mig. Då blir det oftast så att jag hellre vill säga upp kontakten. Än att låtsas vara vänner, och låtsas vara intresserade av vad som händer i varandras liv. Allt eller inget är det som gäller. Låter kanske löjligt men det är så min försvarsmekanik i hjärtat fungerar antar jag.

Blondinbella Vs. italiensk kvinnokultur = 0-1


Hej mina kära läsare. En ganska kass lördag idag för min del. Tyvärr så var jag en dålig vän i fredags och jag känner att det inte riktigt ha löst sig än. Men det gör det nog. Dessutom vill jag nästan bikta mig pga. De dåliga tankar jag har haft om Blondinbella ang hennes övergrepp, även här känner jag mig som en kossa eftersom jag inte tycker synd om henne.

Jag tyckte jag hade helt rätt att tycka så, innan jag och Joel diskuterade detta, då skämdes jag för mina åsikter. (Förvisso visste jag inte hur grov övergreppet var vid tillfället, men antog att Bella överdrev som vanligt).

Min tankegång går, och som jag sa, jag skäms över det nu, men: Vad jag har många källor på, och som många andra vet, samt Blondinbella erkänt. Hon har vart en mobbare. Jag har blivit verbal mobbad i hela högstadiet. Därför är Blondinbella vidrig i mina ögon. Det spelar ingen roll att hon har slutat, växt upp och kommit till insikt med vad hon gjorde för fel. Hon mobbar fortfarande hela Svenska folket (det har blivit bättre sedan hon träffade Nils, tummen upp för honom) när hon klankar ner på landsbygd och dialekter osv. Det är valfritt att läsa hennes blogg, fine. Men vad jag inte fattar är att hon har byggt en fungerande rörelse, endast pågrund av att klanka ner på andra människor.

Sedan när hon åker till ett land, fina blonda lärrklädda kvinna. Fattar hon inte att hon kanske inte ska stå ensam? Jag kan erkänna att även jag vart sexuellt trakaserad i Italien. Det skedde på nattbussen hem, den var proppfull, och när en man skulle gå av så började han tafsa på mina bröst och sa att jag skulle suga hans kuk. Jag vet inte varför jag inte har tagit illa upp (för det ska man tydligen?), jag kanske var trött eller liknande. (Denna händelse är dock inte i närheten av vad Blondinbella fick uppleva, det är inte min poäng). Jag har fler poänger med detta: De år då jag har blivit verbalt antastad av såna som Blondinbella, de år sätter djupare och värre sår i mig, min person och mitt framträdande. Genom hela mitt liv, än vad ett par 10 sekunder av trakasserier av en okänd italienare någonsin kommer göra. Därför tycker jag mer synd om Blondinbellas offer, än om henne nu tyvärr.

Min andra poäng med parallellen är: Jag är stark det vet jag, men tydligen är jag starkare än vad jag visste. Och antagligen så har Blondinbella inte så bra självförtroende som jag trodde. De trakasserier och mordhot hon får vara med om på bloggen måste ju vara värre kan man tycka?

Jag vet inte vad jag ska tycka, hon får ju självklart skriva vad hon vill och känna och tycka vad hon vill. Och självklart ska man som Svensk kvinna kunna vista ensam i ett EU land utan att känna sig otrygg. Men vad jag inte förstår är varför alla tycker synd om henne och ger henne all uppmärksamhet? Det händer ju absolut mycket värre saker överrallt.

1. Livet är inte rättvist
2. What doesn't kill you makes you stronger

Vad som än händer - Italien är ett underbart resemål, var inte rädd att åka dit!

Jag måste åter igen störa mig...


...på mina bloggande kollegor.

Jag vet att hon inte är seriös, men jag kan inte låta bli. Blondinbella säger såhär innan resan till italen:


Varför känner jag mig helt plötsligt som en glamourmodell?

Jag har packat klart! 18 klänningar, 18 färgglada undies, en bikini från Burberry, en svart cool baddräkt från Michael Kors och ett par riktigt höga sandaler. Behövs det något mer till Italien? ..Solskydd kanske och en locktång?

Som alla vet så är ju inte så glamouröst att vara glamourmodel. Dessutom är det absolut inte glamouröst att åka till Italen på den här tiden på året. När jag var där nere var jag apatisk i värmen, det gick ju inte att göra annat än att ligga i skuggan och shippa efter en frisk vind som kom 1 gång var 3:e timme ungefär.

Nu är Bella redan där nere, men jag skulle råda henne att packa; skoskavsplåster, plåster, pincett, alsolsprit, hudkräm, solkräm, handfläkt, bekväma skor och balsam, eftersom dem inte har balsam där nere (ett skämt :P men det kändes så, jag hittade inget i alla fall).

Det finns tusentals andra bra grejer man borde packa ner än klänningar och klackskor i alla fall. Som höjer glam faktorn tusen gånger mer. Vad är det för vits att packa ner klackskor när man inte kan gå i dem sen. Man får grymt mycket lättare skoskav och andra skav i ett varmt land som Italen. Pågrund av sand, sals och svett. Dålig kombi.

Firehouse



Funkar inte videon? Se klippet här!

Well mina grannar!

Jag är tillbaka!

Det var alltså min kära Bellas hus som försvann i branden. Men det gjorde den inte helt, men det såg mörkt ut där ett tag. Hela taket brann ner och hon bodde på översta våningen. Som tur var klarade sig hennes fågel som fanns kvar i lägenheten. Hennes ägodelar finns även det kvar, men hemska tanke ändå. Att min själsfrändes liv stod på spel när ett (jävla) fyllo inte kan hålla rätt på ciggaretter. Bella var nog den enda personen som har bilder från balkongen när det brinner i lägenheten lite längre bort. Hon tog även bilder inifrån lägenheten när vi fick gå in där senare.

Helt surrealistiskt. Bella ringer mig 12:55 typ, jag ringer upp på rasten 13:05 ungefär och då var huset övertänt. Jag gick ut från jobbet och såg en stor svart rökpelare (flera 100 meter) á la World Trade Center. Jag börjar genast asböla för det gjorde Bella redan. Då trodde jag att huset brunnit ner till grunden och smärtan var total. En kvinna kom fram till mig och var jättegullig. Jag älskar när folk gör sånt.

Jag åkte hem på lunchen och var inte alls hungrig, försökte trycka i mig nånting, som jag inte minns. Sedan var det bara att tvätta bort sminket, sminka sig igen och åka tillbaks till jobbet och försöka hålla tårarna borta. Jag jobbade ända till 19:00, de längsta timmarna i mitt liv nästan. Sedan åkte jag direkt ner till Nelson, där jag fick lite hum om hur det såg ut, och jag var genast lättad. Inte för att verka girig eller så, jag tänkte ju förståss främst på Bellas familj och hennes hälsa. På hennes djur samt kläder, skor och inte minst gamla fotografier. Men självklart kunde jag inte släppa tanken att en hel del av våra bilder till tidningen kanske har försvunnit. Jag vet inte än, eftersom Bellas hårddisk måste in på service. Men jag tror det är lungt. Jag vill förståss att Bella ska må så bra som möjligt, därför bokade vi resa till London direkt. I Augusti sticker vi iväg ett par dar.

Jag måste bara tillägga att det är grymt pinsamt av Värmdö Bostäder att inte kunna ha nödlägenheter till de branddrabbade. Ut med högerpacken i den här kommunen.


Bild: Expressen

Viktigt statement - Paranoia deluxe




Den är inte alls slut i hela Stockholm som alla säger. Jag såg flera stycken på H&M i Gallerian på hamngatan, den längre in. Inte Divided.. Åhh vad folk är dumma som köper den på Tradera för över 1500 jävla spänn.

UPDATE: Okej jag ringde H&M i gallerian för att försäkra mig att de var kvar, så jag inte lurar mina kära läsare. Och det var slut nu efter två timmar också. Men ändå.

Jag såg nog åtminstone två bloggare när jag var ute och shoppade själv i morse. Jag tycker det är jobbigt att känna igen folk och inte minnas vart i från. Jag är inte den bästa på att minnas namn och så vidare. Det är egentligen helt sjukt att jag vet saker om en massa människor som egentligen inte är vanliga kändisar. Det är som att bloggandet har blivit en liten sekt, det är bara vi som vet liksom.

Som den där klänningen ovan, inte alls min stil. Men eftersom alla hypar den så fruktansvärt så hade jag lust att köpa den. Men jag hade inte tid, eller jag glömde den rättare sagt, för en lunch med Patsy var så grymt mycket mer värt. Än för mig att köpa den och sälja vidare dyyyyrt.

Det är ganska läskigt hur jag har blivit påverkad av trender sen jag började blogga. Det är äckligt, jag vill inte bli påverkad. Därför funderar jag på att lägga ner den här skiten. Fast ärligt talat, om jag slutade blogga själv så skulle jag fortsätta läsa andras. Så då är det väl kanske bättre att jag behåller min och istället uppmanar folk att skaffa självrespekt och en egen jävla stil.

Det vart ingen skinnjacka på Weekday heller, 2500 jävla spänn kostade den :P. Men det vart en rosa magtröja på Gina, en gul hängselkjol, och en svart klänning. Det också från Gina. Sedan de där gula skorna på Bianco, och lite smink på Kicks, gult nagelack bland annat, jag var ju tvungen. Ni får se allt i kväller. Nu ska jag jobba yaaaaay.
Tidigare inlägg
RSS 2.0