Jag önskar att jag kände gud
Tillexempel i helgen var en vän till mig otroligt dryg, vi har haft en ganska konstig relation fram och tillbaka. Jag har aldrig sett något mönster på varför vår relation är bra, när den är bra. Eller vad som blivit konstigt när den är dålig. Det är helt olika och det kan hålla på i månader. Just nu är vi tydligen i en nedåtfas vad jag förstår. Jag kan verkligen inte förstå varför och jag blir så jäkla trött av detta grubbel. Jag vill känna någon som vet svaret på allt, som sett alla våra upp och nedgångar och som kan berätta för mig vad som händer just nu. Det finns ingen dödlig person som skulle kunna svara på det här eftersom ingen vet exakt allt som har hänt, förutom jag själv. Och jag fattar ingenting. Jag vill att någon som har suttit där uppe (och sett ner på spektaklet) ska komma ner och ge mig vägledning.
Egentligen borde jag bara skita i det, det är ingen lyckad tidsfördriv liksom. Borde hitta på nått bättre. Det är svårt, mycket svårt då jag är en ängel. Det tycker jag, jag är nog ganska konservativ och gillar inte förändringar. Jag vill allas bästa och beter mig oftast som man ska. Jag tar in folk på livet väldigt snabbt och om de är snälla så kan de bli mina allra bästa. Jag har bara känt Patsy i ett år tillexempel. Det skulle man kanske inte tro, men så är det. Jag är väldigt trogen om jag tycker om någon. Jag tar åt mig väldigt fort för stunden och har lätt för att uttrycka starka ord, men i långa loppet är jag ingen långsint person. Jag har väldigt lätt att förlåta, detta tillsammans med att jag har separationsångest. Det gör mig till ett offer som gång på gång fastnar i samma fällor och ramlar ner i samma gropar.
Hur löser man sånt här beteende? Jag är ju väl medveten om det och har försökt att ändra mig i åratal. Krävs det psykolog eller liknande för att komma över tröskeln till nästa steg? Eller måste jag leva på detta sätt resten av livet? Om jag måste vara med om en skilsmässa i framtiden så kommer jag nog lätt ta livet av mig i så fall. Pågrund av att jag har så svårt att släppa personer som jag tycker om.
Just nu mår jag inte alls bra, jag är skitledsen, men jag hoppas att det bara är denna kväll. Jag har lust att blogga om allt möjligt, men jag har inte orken. Inte gnistan. Jag kommer logga in här lika ofta som förr, men jag kommer nog hoppa över att blogga på ett par dagar. Jag kommer nog blogga i smyg i alla fall och lägga upp dem senare i så fall.
Jag ska jobba både imorgon och på tisdag också. Så det kommer ta kol på mig tror jag. Massor med Halloween prylar som ska upp kan jag tänka mig. Jag känner att det kan vara skönt att fokusera på det ett tag. Göra lite fysiskt arbete och få tankarna på annat.
Sist vill jag bara säga att jag söker inte ofta efter tröst på bloggen. Men nu gör jag faktiskt det :P Eller ni behöver inte tycka synd om mig, men ni kan gärna komma med ideér som kan hjälpa mig över tröskeln.
Nu blir jag lite ledsen för att du är :( …. Men måste säga att jag känner igen mig i väldigt mycket av det där du skriver. Jag är som dig, blir jag nära vän med någon så ger jag verkligen mitt 100... 110 till och med, och ofta blir jag besviken just för att dessa människor inte är villiga att ge mig 110 tillbaks. Och när människor sakta glider skär det i hjärtat på mig, iaf om det är närstående ja delat mycket med och sådär. Nu på senare tid har jag börjat ändra attityd… det gör ju fortfarande lika ont inuti men jag har ”tuffat till mig” utanpå. Jag orkar inte vara den som jagar människor, vill dom inte vara i mitt sällskap så får det väll vara. Jag försöker att inte förvänta mig något av folk, för jag vet att jag alltid blir besviken.. men de är verkligen svårt, så jag förstår dig. Låt inte folk trampa på dig vad du än gör.
Kram om dig vännen!
