Jag längtar tills första blommorna slår ut i de torra, frasiga, beiga, dikena. Jag längtar till de irriterande humlorna och myggorna dyker upp. Då man kan spela kubb med familjen och kanske badminton. Då man grillar middagen och äter den utomhus. Då en kompis ringer kl 21 och vi cyklar iväg och nattbadar impulst. Jag längtar till när man ligger på gräsmattan på kvällen och tittar upp bland molnen och pratar om allt med någon bra. Jag längtar till när man kan ta Eckrö till Åland och sitta på däck och knäcka en Gin Tonic. När man badar vid sandsranden och alltid får sand i trosorna. När alla samlas i parken och hoppar i galen tunna tills sent in på natten. Då man kan äta glass utan att frysa, då man alltid tvingar sig själv att sola tills man dunstar bort. Då katterna kan gå ut, då det är dagsljust när man kommer hem från krogen. Då det är så varmt att man aldrig har jacka och det är helt naturligt att gå barfota till brevlådan. Jag längtar till när tiden går så snabbt men ändå så långsamt. Då man inte alls hinner göra allt man planerat men ändå hinner med så mycket. Den tiden kommer snart.