Lite blandat sådär, men blir väldigt djup på slutet... Hoppas ni orkar läsa! :P

Hey girls! Nu ska jag ladda upp hemsidan för Vintagemarket som kommer hålla till 1:a advent i SKRAPAN på söder i Stockholm, Lördagen den 28 November alltså. Bli medlem på deras Facebook sida så får ni uppdateringar, det är redan 1000 medlemmar!! Vi kommer vara där med hela vårt sortiment + lite nyheter ;);) dessutom kan man säääkert pruta om man är gullig. Jag är grymt peppad i alla fall.

Jag hoppas ni har det bra allesammans, är friska och krya osv osv. Jag känner mig frisk som en nötkärna och det var längesen, detta väder gör mig inte det minsta hängig, snorig eller harklig. Det enda problem jag har är lite blåmärken efter fylla samt att min visdomstand krånglar lite. Men jag orkar inte ringa tandläkaren för jag var nyss där. Hmm.

Just nu i mitt liv så söker jag lite nya jobb fast jag inte alls vill jobba med nått annat än Mixtaped Shop. Men i Januari är min utbildning klar och jag vet inte om jag kommer in på de seriösa 3-års utbildningarna som jag sökt. Detta vet jag först om en eller två veckor. Jag har 1000 grejer på min att-göra lista och den gör mig matt, men you gotta do what you gotta do.

Imorgon ska det fixas och trixas mer i mitt rum och jag lovar er, jag har aldrig känt att det är så välorganiserat förr. Jag har seriöst sorterat bort hundratals plagg, skor, väskor och skärp som jag inte användt på ett år, och som jag inte kommer använda heller. Det är snygga och fräscha grejer, men de är antingen inte min stil, inpulsköp, för små/stora eller de har helt enkelt inte blivit använda. Dessa tar jag alltså också med mig till Vintagemarket!

Dessutom kommer det säkert upp ett och annat blogginlägg, har en hel del godisbitar på g men jag gillar ju att skriva utförliga texter om det handlar om nya märken, projekt eller artister. Hobbyjournalist som jag är. Jag lovar inget, men håll ögonen öppna.

Ville bara säga att jag mår bra idag... Tar varje dag som den kommer. Jag tänker varje dag på min döda vän, men man inser mer och mer att det inte finns något man kan göra än att minnas de mycket mycket fina minnena vi hade tillsammans, specifikt de när vi var ensamma. Jag känner mig till freds i kroppen ang honom och det är mycket tack vare att en vän från en annan stad kom över och bekräftade mina första instinkt. Jag var riktigt förbryllad där ett tag, men man inser liksom att dödsorsaken inte spelar någon roll för man kan ändå inte göra nått åt det. Ens eget välbeffinande sitter i huvudet och man måste deala med det själv, det tar tid att må bra men you'll get there. Och det går grymt mycket snabbare om du bestämmer dig tidigt att du ska må bra.

Nu när min bästa vän går igenom samma sak så har jag bestämt mig att vara stark och vara vid hennes sida när hon är redo att träffas. Livet är så otroligt grymt och jag gillar inte det, jag är så himla arg på saker och ting och ibland frågar man sig om det är värt det? Jag har fått stor distans till livet efter detta som har hänt mig senaste månaderna, döden har blivit mer påtaglig. Den kommer när man minst anar. Det har fått mig att tänka om, jag ska försöka haka på allt jag har lust med från och med nu och inte känna att jag ångrar något. Livet är värdefullt men det är också värdefullt att verkligen leva det till det yttersta. Liv som inte levs är wasted time och alla har full kontroll över deras egna liv. Om din vardag är tråkig så gör något åt det, man behöver inte leva inrutat. För ca 3 år sedan tog jag livet på fullaste allvar, men efter varje dödsbesked jag får så har jag verkligen brytit mina hämningar och det är skönt att nästan hela moralkakan är borta. Jag hade stor identitetskris förr det stod mellan moral och ha kul, jag tänkte jättemycket på vad folk skulle tycka och tänka om mig. Nu kan jag balansera det hela jättebra. Jag är fortfarande moralkärring men på den sund nivå där jag även kan flippa massor och leva livet.

Man kan göra precis vad man vill av livet och jag vill flippa totalt, jag ska inte ha många gränser. Det är inte mycket som har en betydelse egentligen. Vi alla kommer dö tillslut och det är ingen i eftervärlden som kommer döma mig och mina tokiga påhitt för det kommer inte gå till historen. Och de som dömer mig och mina påhitt i realtid, de kommer också dö och så även deras åsikter om mig. Jag är trött på att vara blyg och inte våga saker.

Långt inlägg och jag hittade inga bra bilder, men hoppas ni orkade läsa. Kanske är lite otydlig och flummig på några ställen, det är ju mitt i natten jag skriver detta. Så det är bara att ställa frågor om ni undrar något.