Söndag, en jättesämst dag har jag haft. Lite jobbiga arbetsförhållanden på jobbet på söndagar, men det är väldigt kul att packa upp alla halloween grejer. Allmänt mår jag ganska bra, det kommer dagar som är jättetunga och allting känns helt värdelöst. Vissa dagar vill man bara ramla ner och dö så att man kan se ifall vi får ses igen... Jag tror jag mår mer psykiskt dåligt än vad jag egentligen gör. Min mens är över en vecka sen och jag är helt övertygad om att det är min sorg som påverkar den. (Ja jag har tagit ett gravtest=Negativ).

Jag försöker tillåta mig att må bra och skratta. Ganska ofta glömmer jag bort att bland det hemskaste som kan hända en människa har hänt oss. Det är skönt de stunder, men jag skäms för att jag tycker att det är skönt. Men that's life. Livet har gått till vardagen och saker händer hela tiden och det är så himla uppfriskande.

Jag och Bella har verkligen jobbat gärnet av oss de senaste veckorna och vi är verkligen åt rätt köl. Försäljningen på shopen går dock trögt men vi jobbar på marknadsföringen. Har ni tips eller vill ni vara med i vårt landsomfattande street team? Maila oss! Man kommer få asläckra klistermärken och affischer.

På Onsdag kommer vi befinna oss på Norrtälje marknad, vi kommer stå utanför Enlunds Skor och mittemot H&M. Dit är ni välkomna att få fingra på grejerna från shopen och kanske pruta lite ;) Vi kommer ha med oss det mesta från shop.mixtapedmagazine.com och ännu bättre, vi kommer ha med oss en del nyheter ;)

Nyheterna läggs även upp på shoppen eftersom de kommande dagarna med start i dag. Det är Fifty Kenth (Sveriges kanske bästa inlines åkare?) som är modell för de nya solglasögonmodellerna som stolt för bära hans namn. Fiftybrillor. Ni kanske tycker att det är konstigt med solglasögon på vintern, vi har just kommit på att det är superbra att bära dem på vintern också. Solen är alltid i ögonen! Skämt åsido så är det lika bra att ha det i lager året om då många åker på semester, det är slut i vanliga butiker eller vad som helst. We love'em.

Det är kul att gå tillbaka ett år och kolla vad man har gjort exakt den dagen. Mitt inlägg den 24 September 2008 (Med samma rubrik hehe). Vi gick ju på de där mötena och det var ju kanon, men den där kölen jag snacka om. Det blev ju tvärstopp. Nu är vi på rätt väg igen, fast med webshoppen då. Alltså ni ska bara veta våra storslagna planer inför vintern och våren, en TV serie (på internet) som jag snackat om. Och en webbtidning, som så småning om också kommer tryckas i papper, på längre sikt.

Det roliga med inlägget förra året är att jag har postat en bild på våra dåvarande klistermärken. Just idan har jag faktiskt suttit och gjort NYA FINA klistermärken, så himla skumt sammanträffande. Jag har också vart produktiv och gjort flyers och affischer. Det är flyers ni ser ovan, de går till tryckning imorgonbitti. Vi kommer sedan dela ut dem i och utanför LAVA, ett ungdomshus i Stockholms kulturhus mitt på sergels torg. Lava fyller 13 år och firar med en nyinvigning kl 15:00. Kom gärna och hälsa på oss!!! :D

 

Här ovan är en låt till en av mina läsare Ellen som jag träffade på Gåsen i helgen. Det var inte första gången vi träffades men det är alltid lika angenämt. Vi upptäckte sist att vi har en gemensam kompis och världen känns då så himla liten då hon kommer från Falun haha. Ja. Men vi hörde originalet till denna låt, som gjordes av The 13th Floor Elevators och då sa jag att mitt favoritband (som Ellen också gillar) The Distillers har gjort en cover på den. En riktig raritet, men om du inte gillar punk rock n roll så behöver du inte lyssna ;)

 

Min dag idag har känns värdelös till en början. Försov mig till skolan och det känns alltid lika ruttet, man missar verkligen mycket på en dag eftersom vi bara går två dagar i veckan. Jag har verkligen vart kraftlös sedan begravningen och helgen har vart helt crazy. jag var full två dagar i rad och det är verkligen ovanligt, samt att jag jobbade både lördag och söndag. Söndagen var kaos då proppen gick och jag fick leka elektriker och koppla om vår kassadator. Inte kul med stressade och frustrerade kunder :( Men de flesta var tålmodiga och trevliga.

Har shoppat massor den senaste veckan, massor med saker jag bara är grymt nöjd över. Vill visa men har ju ingen bra kamera..... ÄN! :D Har ju inte direkt visat nått från Berlin än, inte vad jag hade på mig på begravningen men den videon blev inte så bra. Kände mig livlös haha. Men vet ni?....

...Jag har köpt en ny telefon. Min gamla har gått i graven. Den funkar nästan smärtfritt men jag har märkt att vissa samtal inte kommer fram så jag tog loss batteriet och kollade, jomen visst var den lite fuktskadad. Jag måste kunna nås dygnet runt och speciellt när mitt nummer är kundservice till vår shop. Så det var bara att köpa en ny liksom. Det var dags. Jag har haft min nu i 1,5 år och den kostade bara 900 på blocket så det är ju skitbra, jag är värd en ny liksom. Min nu, w995 kostar 4800 som jag betalar under 2 år. Får se om det är värt pengarna, många säger att den är kass tex att det är mjukvarubuggar men sånt har jag ju garanti på.

Det bästa är att det är 8mpix kamera vilket kommer underlätta i en liten TV serie vi kommer fixa framåt vintern. Jag är så peppad. Mixtaped TV!!! Haha! Min nya mobil har så mycket annat jag har längtat efter i en mobil. Min förra kunde inte wappa, det var slags trådlöst internet men det hittade man ju ingen anslutning någonstans. Sedan hade den inge roliga spel eller vidare musikprogram, samt att man fick med ett asfånigt minneskort så jag fick köpa 1gb för 400. Nu, med min nya får jag med 8gb minne. Helt sjukt. Samt 60 gratisfilmer, marknadens bästa handsfree. Sedan fick jag även med ett trådlöst headset värd 900 för att jag var en gnällig kund haha. Lång historia men jag vet inte vad jag ska använda den till ärligt talat.

 

Det ordnade sig. Utgången alltså. Jag fick tag i Lotta, en kompis från Falun som jag inte träffar så ofta. Hon har också träffat min döda vän, på Peace and Love 2007. Känns som om alla mina vänner träffade honom någon gång, och det känns så skönt när de tröstar mig. För de vet hur fin han var, när jag säger vem det är så minns alla honom, även fast de bara träffat han en gång. Han har satt spår i precis alla hjärtan som han någonsin snuddat vid.

Jag körde moppen till en avlägen glänta påväg hem. Där jag kunde se stjärnorna klarare, det är så skönt att jag har hittat min egna grej i sorgeprocessen. Jag kommer alltid kunna titta upp på stjärnorna och se honom. I natt såg jag mitt första stjärnfall, först en liten när jag lyssnade på Heal the World med Michael Jackson, och lite senare en större när jag lyssnade på Heaven Tonight med Hole (Courtney Love).

Lotta sa att jag kan ringa dig och prata in i din telefonsvarare varje gång jag vill säga nått till dig. Jag prövade idag, men jag har nästan hysterisk telefonskräck, och det är värre när ingen pratar på andra sidan. Jag lyckades ändå prata i 6 minuter. Lite lättare känns det ändå, men det känns som om du redan visste de saker jag hade att säga. Men vår situation var så komplex så du fick nog aldrig veta hur mycket du betydde för mig, och jag fick aldrig veta vem jag var för dig.

Jag fokuserar var dag på att vi ska ses i nästa liv. Jag är helt övertygad. Jag kommer aldrig komma igenom detta om jag inte tänker så. Och om det inte är sant så vet jag ju inte det då. När jag är död alltså.

Jag hittade så många mer bilder på dig igår också. Jag är så himla glad över att Bella är sån festfotograf, fotar konstant. Nu är det viktigare än någonsin.

I feel the horses coming galloping
In the summers end
Ill never grow old, Ill go to heaven tonight
Take you to heaven tonight
Oh, because I love you
For what you are

I cant believe that I could be happy
Summer will come again, I could be happy
Oh, stop your crying, you could be happy
Go to heaven when you make me happy

Jaha, då sitter man här på badrumsgolvet färdigfixad. Hade tänkt att gå på What we do is secret på Debaser. Men mitt sällskap bangade, en snubbe som jag kännt sedan första fyllorna typ. Men han var seg så jag prövade andra människor som jag snackat löst med under dagen. Matilda var också seg och Lotta svarar inte.

Nu stressar jag ju för kvällen tickar. Natali svarar inte, Ronja har inte telefonen på, Gaby har inte telefonen på. Bella svarar inte. Va fan ska man hitta på?

Det är förmodligen nu jag hade ringt dig och frågat vad du pysslar med. Du fanns alltid där.

Det har vart en sjukt sjuk dag idag. Men mycket givande på alla vis, typ bara chill. Mycket mycket känslor inför morgondagen då jag ska på begravningen. Hela dagen viks till det, min vän sitter i himmelen och skrattar åt mina fasoner som han alltid gjorde. Jag ska upp med tuppen och ta ett bad, fräscha upp mig, styla mig i flera timmar. Jag ska vara i mitt esse för dig, jag klarar verkligen inte av att vara misslyckad när jag ska få ta ett ordentligt farväl.

Har kollat över hela den stora huvudstaden efter de finaste av blommor också. Tyvärr går det inte att få tag i liljekonvaljer vid den här tiden på året, om man inte beställer från Holland tydligen. Men det hinns ju inte med, och det skulle kosta 2000 :(. Därför blir det via kallor istället, de är så vackra. Begravningen börjar 14 så jag ska springa ärenden hela dagen innan, måste hitta en slöja ala 50s, tydligen kallad French net veil (fast svart). Jag tror jag ska gå till pappas jobb och printa ut ett fint kort till familjen.

Jag kanske låter helt sjuk i huvet nu. Typ over the top, men jag gillar att sysselsätta mig. Jag roas av att vara helt crazy, jag känner mig inte lugn förän jag vet att jag har gjort mitt yttersta. Det spelar ingen roll om det handlar om en död person, det handlar om respekt och imorgon är the day liksom.

Idag träffade jag även (enligt mig) hans sista kärlek. Det kändes skönt att få veta mer detaljer, få prata om saker som hänt i sommar då jag vart frånvarande, vi tappade kontakten för ett litet tag. Så det kändes skönt att få prata ut, låta någon annan prata ut och tillsammans försöka göra något bra av situationen även fast det är hårt. Inte ens jag kan förstå vad hon går igenom, ibland känns det inte som om jag förstår riktigt vad folk går igenom. Jag tränger fortfarande bort alla tankar och typ jobbar gärnet istället. Min sorge process kommer nog ta mycket längre tid att bearbeta men det är tydligen så jag fungerar. Jag är ju lite långsint så.

(Eller så är det mina skenheliga uppenbarelser som får mig att gå vidare snabbare:)

Jag kände dig idag igen, jag la mig ner på trotoaren på väg hem igen. Har gjort det några gånger nu. Det är så skönt att ligga där på den kalla marken och stirra ut i rymden. På stjärnorna, stirra så länge att hela himmlen fylls med mer och mer stjärnor. Det är snart en månad sedan du kom och hälsade på mig innan jag skulle somna. Jag förstår nu varför det ekade "förlåt" i mitt huvud. Som om du ville säga det till mig. Jag ville inte nämna det i bloggen då jag trodde att det var av en helt annan anledning. Men mina förhastade slutsatser ställde till det för mig. Men efter samtalet med Sanna idag så blev allt mycket klarare. Jag fick den styrkan inför morgondagen som jag eftersträvade.

Imorgon kommer bli en vacker dag. Jag kommer lägga upp min begravnings-outfit. Haha lät astöntigt, men ja, vad jag har på mig. Sedan får ni en bild på buketten också. Bilder från begravningen blir det inte, men jag tror inte det är så intressant för er heller.

Jag ska upp om 5 timmar, hoho. Sov typ 3 timmar natten till idag. Ska nog bädda rent sängen, med nya goa lakan och nyluftat puffigt duntäcke så sover jag mycket bättre.

Oh, jag känner verkligen för att blogga just nu. Har inte haft det suget på två veckor. Egentligen på en hel månad, det var snart en månad sedan jag fick det grymmaste beskedet en människa kan få. För er som inte vet så dog en av mina allra bästa vänner, det var den enda killen som jag kunde säga vad som helst till och det är min livs hittills största förlust. Vi kunde ha pauser på flera månader och det kändes likadant. Jag brukar bli sur om vänner slutar höra av sig men han kunde man aldrig bli sur på, han var så genomgod och han lockade alltid ut det goda ur mig.

Jag har en till sån person i mitt liv och det var hon som fick mig att vilja blogga idag, nämligen Natali. Jag fick sån grym lust att bara uttrycka min kärlek till henne. Eller det infaller ganska ofta men oftast så skriver jag inget för då skulle min blogg bara handla om henne. Hehe. Vi har i alla fall inte setts på ett tag och ikväll pratade vi länge i telefon, det är alltid lika skönt. Jag är bara så lustig när det kommer till att prata i telefon med vänner jag saknar, jag har bara behovet av att höra deras röster. Så egentligen hittar jag aldrig på nått att prata om, så jag sitter där tyst. Som tur är så är Natali raka motsatsen, hon maler på, jag blir så trygg då. Jag tror jag är en lyssnare. :P

Jag ansökte om praktiktjänst som Elin Klings assistent ikväll också. Lite sent kanske men mitt internet har krånglat i flera dagar. Jag är så spänd, jag har en bra känsla över det här och det är precis det jag känner för i höst. Det känns som om vinden har vänt och det är min tur nu ...Haha.

En liten resumé om Berlinresan kommer snart, tog lite kort för engångs skull. Jag har ju aldrig direkt ägt en kamera, fotar och filmar ju alltid med min mobil och vill jag ta fina kort så lånar jag syrrans Canon. Men den får man ju inte ta med sig utomlands hur som helst.

Dessutom fortsätter Mixtaped hemsida och Mixtaped shop att utvecklas. Vi tar små små steg till framgången.

Om en vecka ska jag på begravning. På något litet sätt så längtar jag, jag längtar tills jag kan träffa alla hans vänner, få gråta i offentligheten utan att känna mig dum. Jag längtar tills jag på nått bisarrt sätt kan vara nära hans kropp en sista gång och denna gång få ta ett ordentligt farväl. På samma sätt som jag är rädd för vad som komma skall, för vad man kanske får veta, för att jag blir så ledsen att jag spricker. Att det här verkligen är slutet.

Jag såg din dödsannons idag och då vart allt verkligt på ett helt annat sätt. Det var så vackert, den var så fin, och jag kommer spara den i min plånbok forever. Det är så sjukt jävla overkligt. Ni kan bara ana. Jag har aldrig vart på såna här tillställningar förr. Förutom släktingar och då har vi i familjen haft blomarrangemang gemensamt. Men nu är jag själv i det här, jag är ute i stora livet och ska ta reda på hur man uppför sig, vad man ska ha med sig osv.

Jag tänkte köpa en fin krukväxt till familjen, inga snittblommor. För en krukväxt kan leva längre, så som vi ville att du skulle göra. En krukväxt kan så där i fönstret eller planteras på tomten, beskådas och för alltid väcka alla fina minnen vi har av dig. Sedan, även fast det stod att man inte behövde det (familjen ville hellre att vi skänkte pengar till välgörenhet, men pågrund av dig så skänker jag nu 200 kr i månaden till Röda Korset) så jag tänker ta mig mig blommor. Alla som känner mig vet att när jag väl vill något så fläskar jag på. Jag är den som alltid ställer upp och det med råge. Om jag ska på en begravning så ska jag ta med mig blommor, och de ska också ha en betydelse:

Det blir mörkröda rosor för de betyder "Jag saknar dig så", antalet hade jag inte en tanke på tills jag fick reda på att fyra stycken blommor betyder "Jag ser upp till dig och är dig tacksam". Dessutom var han Oxe vilket betyder att stjärntecknets blomma var liljekonvalj. Jag vet inte om man kan hitta det i en blombutik men det hoppas jag. Det är även min favoritblomma så det blir nog fint att ha med i buketten. Liljekonvalj betyder även på blomspråk "Jag har älskat Dig sedan första ögonkastet", så himla vackert och sant. Kanske blir det några fler blommor när jag står där vid disken då de som jobbar med detta borde veta hur man ska göra.

Jag kom pa tva saker jag hade glömt, 1. duscha och det har jag fatt göra här. 2, jag hann/glömde ju att posta nyhetsbrevet till Mixtaped Shop, men häng inte läpp för det. Det är ju bara att ga in pa shoppen och klicka "Nyinkommet".

Nu till vad inlägget skall handla om. Jag smsar till Sverige för 1,49 kr. Vilket betyder att jag tycker det är grymt värt att Twittra.

Ja, då skall jag om 2,5 timme sätta mig på sista nattbussen in till stan, precis som när jag åkte till rom. Ibland är SL så otajmade, det bästa är ju att bussen här ute från skitvärmdö går ända till Sergels Torg. Jag har aldrig åkt den rutten förut haha ska bli kul. Halvälska nattbuss.

Sedan blir det att ta vilken flygbuss som helst som jag behagar. Absolut senast den 4:10 (haha uppe hela natten). För att sedan lyfta från Schweden kl 6:30. Landar på tysk mark vid 8 någon gång. Helt jävla underbart. Jag har mega resfeber nu och det känns mycket bättre i kroppen än på mycket mycket länge. Fick prata lite med min chef idag om allt och hon kan ju vara den mest underbaraste människan när hon har sina stunder. Sedan kommer jag ju få träffa Martina och vi kan ju prata om saker som hänt liksom. Så det känns verkligen som om denna resa är rätt i tiden nu i alla fall.

Jag har nu packat allt, betalat alla räkningar och kirrat alla biljetter till allt. Känns suveränt att vara i någorlunda god tid. Jag brukar ju jäkta in vid minuter innan avgång och räkningar brukar jag betala runt den 10:e varje månad haha. Så nu känns det verkligen najs.

Fattig är jag dock, har 1000 pix på kontot nu, 20 euro kontant men dock 1500 spänn på ingång. Sedan när jag kommer hem så ska jag kirra CSN papper och sånt så jag får nästan 12000. Men lite av det skall gå till mami och så. Ahhh jag bara ältar här på bloggen, 2500 spänn fickpengar på tre dar känns ju lite överdrivet. Men jag har aldrig gjort en sån här kort resa så jag vet inte. Jag klarade mig med 3000 i rom på en vecka så. Men å andra sidan har dem mer shopping i berlin(?).

Allt känns just nu väldigt strukturerat. Men ändå känns den här resan asflummig. Jag har inte ens någon aning om ifall jag kommer bo i östberlin eller västberlin. Eller vart Spinnerette ska spela. Åhhh, Spinnerette som jag kommer se om typ 20 timmar, det är inte klokt. Ni som har hänt med länge vet att jag har totalspammat om dem.

Väskan är som sagt packad, jag har endast med mig handbagage. Väger säkert över 10 kg. Seriöst jag har inte med mig så mycket, men massor av olika kläder, det ska ju tydligen vara 31 grader i Berlin imorgon, inte klokt. Helt sjukt najs om så är fallet. Gud vad jag kommer känna mig lycklig i solen, billig iskall tysköl i handen och köa till Brody Dalles spelning. Jag hoppas ni fattar vad stort detta är, jag gör det knappt.

Well, well. Antar att jag har lite till att göra trots allt. Skriva ut kartor!

So long my friend
We'll never meet again
I tried so hard to stay
It's too late for me

Det slog mig för en timme sen ungefär. Jag stod i kassan och allt verkade så självklart. Efter ett nattligt samtal med kära Elli och ett samtal med Gabi i skolan på morgonen ledde till att jag efter några timmar förstod varför jag mår som jag mår. Jag har haft skuldkänslor för att jag känner att jag inte tänkt på min vän så mycket som jag borde ha gjort. Jag har låtit mycket annat blaj komma före. Jag har vart så otroligt ledsen för min kompis med mest velat bevara hans privata, har hållt inne mycket och oroat mig över annat än att bara känna det jag får känna. Man får tänka och tycka allt i detta skede det vet jag, men jag har haft väldigt svårt att uttrycka det. Vad jag ska göra åt saken vet jag inte, men det är skönt att veta hur det står till.

Det har gått två veckor nu sedan jag fick beskedet och under dessa veckor har en massa andra saker hänt. Egentligen bara massa tjafs. Men det går liksom ändå i vägen för min sorgeprocess. Jag har haft massa annat kul att göra, men jag tar mig inte friheten att vara glad en sekund. Jag har vart upptagen och både sovit och ätit dåligt så det är inte så konstigt att jag har en skum känsla i kroppen.

Jag hoppas att begravningen ger mig ett fint avslut och att jag kan gå vidare snart. Jag vill så gärna ha mer tid att tänka, jag vill minnas allt som vi gjort, men det kommer med tiden. Första dagarna minndes jag ingenting, knappt vad han lyssnade på för musik. Men när man kollar igenom bilder så börjar man minnas kroppsspråk och ansiktsuttryck och jag hoppas att jag aldrig glömmer dem (jag har sjukt dåligt minne) för han var helt underbar på den fronten. Samtal som vi haft minns jag inga alls nu, men jag hoppas kunna göra det senare, och kanske kan andra personer påminna mig. Som sagt jag vill ha mer tid till att fokusera på min vän och inte allt annat som händer, men det är svårt.

Min blogg säckar bara ihop så fort jag gör nått med den, det blir bara värre och värre.. Åh jag har absolut ingen ork att ordna upp det här nu. Så den får se ut såhär, sorry!

Jag är uppe sent och fixar buggar på shoppen och ett litet nyhetsbrev(!) till våra kunder, registrera er gratis. Får se om jag hinner skicka det ikväll/natt eller om jag gör det efter jobbet imorgon. Morgondagen kommer vara helt galen, ska till skolan tidigt för att fixa lite saker innan Berlinresan, måste lämna in lite saker och så. Sedan blir det hem igen och jobba på Värmdö kl 12 vilket känns lite hektiskt. Sedan slutar jag 17 och ska då hem och packa!! Det har jag inte gjort än, men känner mig inte så stressad för jag ska ju bara ha med handbagage. Kläder för tre dagar.

Jag har inte bestämt mig för om denna resa är väldigt otajmad eller om det är precis vad jag behöver. Jag tror jag behöver komma bort, så jag hoppas att det kommer få mig på bättre humör. För här hemma känns allt så dystert. Samtidigt som jag inte vill få en deppfylla på semestern. Ska träffa Martina och vi lär ju gråta en stund över vår vän som jag har ältat på bloggen att han är död.

Sedan tidigt tidigt på tisdag morgon flyger jag ju. Så det blir nog en hel vecka med sömnlösa nätter. Jag kan inte sova ut i helgen heller för då jobbar jag igen. Suck.

Usch, hela dagen har vart full av typ megaångest. Jag vet att jag blir lite väl privat nu och blottar en del människor men det måste göras. Jag måste få ut den stora klumpen i halsen och den stora stenen i bröstet. Jag var ju på Popaganda igår och sedan var jag och drack på lite olika ställen. Bland annat Strand där Steve Aoki skulle komma och ha en hemlig spelning. Jag ringde och frågade vart han var och han lät helt borta, jag trodde han bara var trött och allmänt sjukt typ, så jag tänkte inte mer på det. Vi drog vidare till Spybar och sedan får jag ett sms om att jag borde komma och snacka med Steve, jag tar en taxi för jag antar att något allvarligt har hänt.

Jag kommer dit och han är väldigt reserverad, han berättar att hans allra bästa vän har dött och det var precis det jag hade på känn. Alla dör och jag orkar inte med döden mer. Vi satt uppe länge och pratade om hans vän och min vän som dog den 15 Augusti och det var bara allmänt fett tryckt stämning. Jag kände mig så liten, otillräcklig och jag visste att vad jag än säger så kommer det inte bli bättre. Man tar inte in vad folk säger i det stadiet så nära beskedet, jag hoppas bara att det var värt det. Jag träffar ju inte Steve så ofta så det här var inte alls det roligaste jag vart med om men jag hoppas att få prata med mig som precis går igenom samma sak gjorde att det vart lättare. För min del så mådde jag skit idag även fast jag inte känner hans vän, men bara tanken av luften i rummet som var så tjock att man kan skära i den, ångesten. Usch, det kommer jag sent glömma.

Jag har suttit här i 15 minuter snart och försökt komma på nått intressant att säga. Det är så himla typiskt att precis när jag fick tillbaka min egen livsgnista, precis när allting, till och med bloggande kunde vara enkelt och roligt. Inte världens största sten i bröstet. Precis då, just då så får man beskedet att en väldigt nära vän inte finns längre. Man studsar direkt ner i det stadiet då allt är tungt, allt är jobbigt allt suger. Allt är tråkigt, inget har en mening.

Nu vet jag inte när jag kommer upp till ytan igen, men jag vet att pågrund av detta så har jag fått en djupare vänskap till de vänner jag har. Det kommer aldrig bli samma sak igen, det är bara att acceptera det. Det ända jag försöker fokusera på för att må bättre är allt det goda som kom med, att man inte ska ta livet fö givet, att man ska visa sina känslor oftare.


Lite har jag att göra i alla fall, imorgon är det Popaganda, jag är inte helt säker om jag ska gå än. Om jag kan fixa nå slags Press eller VIP nu, jag har inte orkat göra det innan. De enda jag vill se är Lykke Li och det känns så onödigt då Natali knappt hinner komma in från jobbet. Sen vill jag ju se Steve Aoki också men det kanske inte är helt nödvändigt för jag vet inte om det är slags efterfest. Jag har ju hela dagen på mig imorgon att se.

På tisdag den 1 September åker jag till Berlin för att se Spinnerette. Jag har längtat i så många månader att det inte känns verkligt längre. Nu har jag fått slags Spotify också så nu kan jag lyssna på alla låtar innan jag sticker. Awesome. Jag är borta i tre dar, flyget kostade 700 spänn och jag bor där gratis så budgeten för hela resan är 2000 SEK vilket är insanely good.

Livet går vidare och jag måste verkligen jobba. Jag jobbar, jobbar, jobbar. Vill inte tänka, känns som vanligt, som att du är här. Allt är som vanligt. Jag vet inte om jag fattat det än men det känns som det. Det känns bara som om jag trycker bort det, jag orkar liksom inte. Det känns ganska bra nu, för jag vet att du inte ville att vi skulle vara ledsna, Jag kände dig här igår. Du var och hälsade på mig, höll om mig. Jag har aldrig somnat så lugn och trygg som jag somnade igår.

Idag när jag var på väg hem så la jag mig på trotoaren. Länge låg jag där och kollade på stjärnorna. Jag kollade så länge så de där små stjärnorna bakom de synliga trädde fram. Det var miljoner. Där, där ute finns du. Där ute möts vi en dag.

En av mina käraste vänner har lämnat oss dödliga på jorden. Jag vet inte vad jag ska säga mer, jag vill bara att ni ska veta att jag inte är en hel människa just nu. Det finns inga ord, det finns många känslor men ingen jag vill röra vid just nu. Jag är ledsen, det är på sätt och vis en bra beskrivning. Men det är ändå en ganska diffus känsla. Inga detaljer, det yttrar sig så olika. Jag vet verkligen inte hur jag ska kunna beskriva hur jag känner inombords. Och jag är inte heller säker på vad som är mitt just nu, vad jag ska tycka eller vad jag ska tro. Om man ska tycka eller tro. Hela dagen har vart upp och ner, man kan börja störtgråta utan anledning och jag är så trött på att gråta. Min kropp pallar inte mer, jag har typ skavsår i tårkanalerna. Jag har inte fattat det än men jag har fattat det. Allt är båda sidor men inget alls. Ibland känner jag allt ibland ingenting. Jag är tom inombords men full av kärlek och sorg. Kanske får ni veta en dag. Kanske aldrig. Kanske jag får veta en dag. Kanske aldrig. Jag vill kunna förstå, men en sak är väldigt väldigt säker. Jag har alltid älskat dig.

Jag längtar inte, måste upp tidigt och duscha för att sedan infinna mig vid skolbänken kl 9 imorgon. Första skoldagen denna termin. Det ska blir så brutalt kul att träffa alla igen, men det är ju verkligen för tidigt för mig, speciellt när jag vände på dygnet helt förra veckan i och med att jag var sjuk. Det blir till att dricka Red Bull till frukost haha!

Usch ja, klockan är redan två och det var två timmar sedan shoppen släpptes och det känns inte som om jag gjorde nått vettigt under dessa två timmar. De sex timmar innan releasen fick jag grymt mycket gjort men nu säckade allt typ. Jag hann maila alla vinnare som vann 50% på Mixtaped Shop redan i januari. Oh boy vad dem har väntat.

Nu skall jag inte ens somna riktigt än, måste se dagens avsnitt av Paradise Hotel 4 först. Helt sjukt besatt och denna helg har vart så lång att det känns som om det var en vecka sen jag såg något program alls!

Gonatt!

Ronja tjatade på mig så jag går ut idag. Kände mig som sagt mycket bättre och efter många dagar i soffan så blev jag lite sällskapssjuk. Vi ska kanske se Petter kl 23:30 vid Kulturhuset, nått gratisspektakel. Men ska jag vara ärlig vill jag bara sitta inomhus och dricka goda drinkar.